Reportaget om oljan som blev en kamp för bläcket

De två frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson tog sig den 28 juni 2011 illegalt över gränsen mellan Solmalia och Etiopien för att ta reda på sanningen om oljebolagens roll i den konfliktfyllda provinsen Ogaden. Fem dagar senare blev de gripna av etiopisk militär och en 14 månaders omskakande fängelsetid tog sin början.

”Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott”, skriver författarna i baksidestexten.  ”Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring förvandlades till en historia om bläck.”

I september 2012 blev Martin och Johan frigivna efter en lång och in i det sista oviss process och nu i september 2013 kom deras reportagebok ”438 DAGAR” ut, en bok som har undertiteln ”Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar”.

På 360 fängslande och mycket välskrivna sidor förmedlar de två journalisterna sin dramatiska och skakande berättelse. Den växlar smidigt och smart mellan flera fascinerande nivåer och har en nerv som bär genom precis hela reportaget, från första sidan till sista.

Boken handlar om politik och pengar, om det svarta guldets makt att samtidigt skapa rikedom och misär, om den cyniska och förnedrande behandlingen av de människor som bor där oljan ska utvinnas och därför måste bort från området med övergrepp och stora lidanden som följd.

Den handlar om de omänskliga förhållanden som råder i etiopiska fängelser och de ofattbara kränkningar av mänskliga rättigheter som en diktatorisk statsapparat regelmässigt och i stor omfattning tar sig rätten att utöva på de personer som av olika anledningar har satts i fängelse.

Den handlar om författarnas egen personliga resa att drastiskt och våldsamt förflyttas från frihet till fångenskap, från välordnat liv till kaos, från att vara rättighetskämpar för andra till att själva vara offer för rättsröta, juridiskt godtycke och storpolitiskt spel.

Och boken handlar framför allt om att till varje pris försvara och stå upp för mänskliga fri- och rättigheter, särskilt då press- och yttrandefrihet. ”Vi som journalister kan aldrig vara tysta om kollegor grips”, säger Martin Schibbye nu efteråt i ett panelsamtal om ”438 DAGAR” på Bok&Biblioteksmässan i Göteborg den 28/9.

”Det principiellt journalistiska i boken”, fortsätter han, ”är att vi inte kan nöja oss med den utrikesjournalistik som bara citerar ena sidan”. Försvaret för det fria ordet och journalisters rätt att rapportera även från stängda zoner har en oerhörd tyngd i boken.

”Vi har fått möjlighet att under 14 månader dela livsvillkoren med några av världens mest utsatta människor och vittna om det”, säger Martin Schibbye i panelsamtalet. ”Det bär både på en möjlighet och ett ansvar.”

”438 DAGAR” tar det ansvaret. Den är stark, engagerande och mycket angelägen. Jag har läst den med stor behållning och lade den ifrån mig både med tacksamhet till Schibbye & Persson för att de har skrivit den och med en förnyad övertygelse att kampen för mänskliga rättigheter måste fortsätta på alla tänkbara fronter.

”Vi har skrivit oss fria”, säger Martin Schibbye om de senaste tolv månadernas bearbetning av allt de varit med om. Hur underligt det än kan låta, lyckas de att i denna sin egen skrivandets frihetsprocess ta sina läsare med in i fångenskapen för några snabbt flyende lästimmar. Det är omskakande. Det känns som att tiden står still. Eller som att den aldrig tar slut.

Budskapet är kristallklart: Ordet har makt. Därför finns det hopp. Det visar denna berättelse om journalistikens villkor och vikt med osedvanlig kraft.

/Otto Rimås

Ytterligare tips: 

Lyssna gärna också på Jessica Gedins intervju med Martin Schibbye i SVT:s Babel den 8/9 2013. 

Läs gärna artikeln "Först nu känns det som att vi är fria" i DN 13/9 2013.
Köp boken, exempelvis här.

Foto: Otto Rimås