Catfish

I förra veckan tittade klassen på dokumentärfilmen Catfish, vilken handlade om lögner i samband med nätkontakter. Den tog även upp vad som kan hända då en lögn utvecklar sig till oräkneligt många lögner att man till slut börjar tro att de är sanna medan de sårar någon annan.

  Internet som kommunikationsmedel är både ett smidigt och praktiskt sätt att kommunicera med människor över hela världen. En av de främsta fördelarna med internet som kommunikationsmedel är att det sparar tid då man kan nå människor snabbt och effektivt.

  Trots alla fördelar med internet finns det däremot många nackdelar också. Tanken att man aldrig till 100 % kan veta vem man kommunicerar med, vem som sitter framför den andra skärmen är något som inte många funderar över. De flesta tar för givet att den man tror sig kommunicera med också är den som befinner sig framför den andra datorn. Denna ovisshet kan utnyttjas då folk identifierar sig som någon annan och låter andra tro på den påhittade karaktären, vilket upprör och sårar människorna i fråga.

  Det var detta som hände Nev, huvudkaraktären i dokumentärfilmen. Han skickades mail och tavlor bland annat från en åttaåring tjej i Michigan vid namn Abby. Tavlorna föreställde porträtt av människor i det vardagliga livet och var egentligen en aning för avancerade för en åttaåring att måla. Däremot ifrågasatte aldrig Nev detta faktum eller någon annan information som familjen givit honom.  

  Under åtta månader lär Nev ”känna” en hel familj vars information till slut faller då Nev och hans vänner börjar kolla upp dem. Familjen visar sig inte vara den familj de utgett sig för, vilket sårar Nev då han fattat tycke för Abbys storasyster Megan.  

 

  Vad är det som får människor att ljuga för varandra över internet? I detta fall visade det sig att mamman Angela gett hela sitt liv åt att ta hand om sin mans två handikappade söner, vilka är helt beroende av henne. Dessutom hade hon lagt sina egna drömmar åt sidan för att göra plats åt familjen. Angela var med andra ord en mycket omtänksam person med ett stort hjärta även om hon funderade över det liv hon kunde ha levt om hon inte lagt drömmarna på hyllan. Det jag tror händer med en människa som tränger undan sina drömmar och slutar drömma, är att denna vill hitta något annat att fylla tomrummet i hjärtat med. Människor som inte är tillfreds med sin tillvaro fantiserar gärna och låter ibland fantasin bli tillräckligt stark att den till slut känns verklig. Nätet bidrar till att göra fantasin ännu mer verklig då det inte finns någon som med en gång kan lista ut vad sanningen är.

  Sedan tror jag också det kan ha att göra med att man vill ha bekräftelse från omvärlden att man existerar, vilket man kan få genom nätet eftersom kontaktnätet är väldigt utbrett. Däremot tror inte jag att en lögn kan fylla varken tomrummet efter drömmar eller bekräftelse. En fantasi eller en påhittat tillvaro kommer alltid inför sanningen att vara just det, påhittad. 

//Rebecca C