China Blue

”De som inte jobbar hårt idag, får jobba hårt imorgon med att söka nytt jobb”

Dokumentären ”China blue” som skildrar Kinas jeansindustri upplyser oss om hur hemskt arbetarna har det för att ge oss ett par billiga jeans i affären. Den 1 timme långa dokumentären visade hur barn och kvinnor får jobba under fruktansvärda omständigheter på fabriker i städerna. 130 miljoner kineser flyttar från landsbygden till städerna för att kunna jobba på fabrikerna i takt med den globaliserade ekonomin.

Vi fick följa en tjej och hennes arbete på en jeansfabrik i Kina. Hon fick lämna sin familj som bodde ute på landsbygden för att kunna tjäna ihop pengar till familjen. På jeansfabriken får arbetarna jobba 7 dagar i veckan och får ibland bara sova 2 timmar per natt. Ledighet var inte att tala om.

Dokumentären visar hur de jobbar under stor press och blir de sjuka byts de snabbt ut och förlorar sitt jobb. Lönerna som de anställda får är extremt låg och ofta kommer lönen försent eller inte alls. Här finns inga rättigheter, inga minimilöner eller moral överhuvudtaget.

Anledningen till denna misär är att vi i västvärlden vill ha billiga jeans och att cheferna på jeansfabrikerna därför måste pressa arbetarna allt mer.

Dokumentären visar också ett annat perspektiv, nämligen mannen som har hand om fabriken och förhandlar med köparna om deras beställningar. Det var svårt att få en rättvis bild av denna man tycker jag. I första hand verkar han orättvis, omoralisk och lät sina anställda leva under hemska förhållanden. Han följde inga utav landets lagar när det gällde hans anställdas rättigheter, trots att han själv varit polis. Samtidigt märker man hur extremt pressad marknaden är. Konkurrensen är väldigt stor och priserna pressas hela tiden. För att fabrikerna ska kunna konkurrera på marknaden överhuvudtaget så måste dem gå med på lägre priser på jeansen vilket i sin tur leder till att fabrikerna drar ner de anställdas löner och villkoren försämras för dem. Fabrikens ekonomi och arbetarnas villkor går inte hand i hand. Fabriker som väljer att ha minimilöner och låter sina arbetare få sina raster och tillräckligt med sömn, dem fabrikerna har ingen chans på marknaden. Vi konsumenter vill ha så billiga jeans som möjligt och med bra kvalité och då ökar vi efterfrågan på dessa jeans. Men vi tänker inte på de arbetarna som är längst ner i kedjan och som påverkas av detta. Det blir som en ond cirkel där de fabriker som ger lägst löner till sina anställda får mest ordar och kunder. 

Jag blev chockad när jag såg den här dokumentären och fick se hur dåligt de anställda på fabriken har det. Jag blir inspirerad till att ta reda på hur jag kan skapa efterfrågan på jeans som görs under rätt omständigheter. Istället för att betala 1500 kr för ett par Replay-jeans där du bara betalar för märket så kan man lägga dem pengarna på ett par jeans som gjorts under schysta förhållanden. Hur ska vi kunna sätta stopp för detta fruktansvärda? Det finns såklart saker som går att göras åt saken. Som konsument kan man köpa jeans och andra kläder från märken som försäkrar att de är gjorda i bra arbetsmiljöer för arbetarna. Man kan också påverka affärer genom att öka efterfrågan av bra kläder. Affärer och företag har stor makt när de gäller vilka leverantörer de väljer. Men för att få en affär eller ett företag att vilja lägga tid på detta så måste vi konsumenter ligga på och visa varför det är så viktigt. Därför är en sådan här dokumentär bra för att inspirera konsumenterna till att försöka sätta stopp för detta.

/Olivia Wallengren