torsdag 28 november 2013

Tankar om icke-våld

Vi lever i en värld som i stor grad är präglad av våld i all dess former. I nyheterna kan vi läsa om misshandel, krig o.s.v. Jag tror att de allra flesta drömmer om en värld helt fri från våld. Däremot finns det många olika åsikter om hur man skulle kunna nå dit och om det ens är möjligt.

När man ser hur världen ser ut och hur den sett ut i alla tider är det väldigt svårt att kunna tro på en värld utan våld. Men jag tror att nyckeln till det är Jesus. Med honom blir det omöjliga möjligt och jag tror att det endast är igenom honom vi kan få en värld utan våld.
I det nya testamentet är visionen om Guds rike centralt och Guds rike innebär bland annat en värld utan våld och vårt uppdrag som Jesu lärjungar är att steg för steg införa Guds rike på jorden.
I processen att införa Guds rike på jorden tror jag inte att vi kan använda någon metod som inte hör hemma i Guds rike. 
Jag tror helt enkelt att vi, genom att leva ett liv präglat av icke-våld, kan ge en glimt av Guds rike. Detta innebär att aldrig ta till våld och att inte heller på något sätt stötta våld och militant verksamhet. Att stå emot våldet på alla sätt och vis och välja att alltid bemöta med en Jesuslik kärlek istället. Jag skulle på sätt och vis inte vilja kalla det för pacifism, då man inte är passiv utan aktivt bemöter våldet med kärlek. 

Det finns trots allt många situationer där man skulle kunna argumentera mot detta med Reinhold Neighbuhrs filosofi om "Kristen realism". Att det är rätt att göra det lilla onda för att förgöra det större onda. T.ex. att döda någon för att rädda livet på hundra eller till och med tusentals personer som denna person i sin tur skulle döda på något sätt och här finns många exempel på ledare och diktatorer genom historien. Detta innebär ju att färre dör och att färre far illa, men trots det anser jag inte att det är helt rätt. För våld är en handling som inte hör hemma i Guds rike och att använda den metoden tror jag gör att vi till slut uppnår något annat, att slutmålet förändras genom metoderna som inte hör hemma i det tilltänkta slutmålet. Jag tror även att våld föder våld. Du kan inte genom våld få slut på våldet. Du kan inte få en bestående fred genom krig. Du kan inte få slut på mord genom ett mord. Jag tror att det väcker hämnd, sänder en signal att våld är okej ibland och fortsätter den onda cirkeln.

Men genom att inte använda våld kan man argumentera för att man blir totalt överkörd och att man inte kan få stopp på det där stora onda som har våld som huvudmetod. Och utan Jesus tror jag att detta kan stämma. I Jesus har vi en kraft och ett beskydd. I honom kan vi bemöta våldet med kärlek som kan avväpna. Men jag kan varna för att man genom att inte ta till våld som försvar ändå kan få ta många smällar, men jag tror trots det att det är det rätta. När människor går emot det stora onda i kärlek och i Jesus tror jag att det kan ske ett under, att det onda kan falla utan att att blod spills.
Men självklart är det otroligt tufft. Speciellt i särskilt svåra situationer där det är otroligt svårt att vara stark nog att välja bort att försvara sig med våld. Självklart är det tufft att behöva ta smällar, men i Jesus kan man klara det. Genom att ha ett större mål i sikte, nämligen Guds rike. Genom att leva nära Jesus i en tät relation, i bön och i hans kärlek.

Glid i Guds frid, nåd och kärlek!

//Andreas

tisdag 26 november 2013

"Kvinnor bär upp halva himlen" - kinesiskt ordspråk

För några veckor sedan fick BibelOmvärld besök av Julia Wiklander från Girls' Globe, ett nätverk av bloggare som jobbar för att öka medvetenheten och utbilda andra om globala problem som rör kvinnors och flickors rättigheter. Många tankar finns kvar hos mig sedan den dagen, men det som sticker ut är hur pass mycket sämre förutsättningar man generellt kommer att ha bara för att man råkar födas till tjej. Visste du till exempel att så många som en tredjedel av alla kvinnor någon gång i livet kommer att drabbas av fysiskt eller sexuellt våld? På hemsidan the everyday sexism project kan man läsa om andras samt dela med sig av sina egna erfarenheter av orättvisor som beror på att man är tjej. En viktig tankeställare för hur samhället ofta ser ut och vad man själv tänker och säger för att spä på sexism.
Stärk kvinnors rättigheter och du stärker samtidigt mänskliga rättigheter.” Jag hoppas att vi någon gång kan komma ner till just det – att det inte ska finnas något som kallas kvinnors rättigheter, barns rättigheter eller äldres rättigheter utan att det kort och gott ska räcka med mänskliga rättigheter.

/Jenny

tisdag 19 november 2013

We got to keep this world together!

En vacker och varm eftermiddag i somras höll min farbror på i köket och lyssnade på musik. Han lyssnade på Seal och jag blev så glad när jag hörde de här textraderna:
"We got to keep this world together, got to keep it moving straight 
Love like we need forever, so that people can relate
If you're rolling to your left, don't forget I'm on the right
Trust and forgive each other
A little love and we just might "

Den är så talande och så viktig. Vi har alla ett ansvar som Guds lärjungar, det är inget vi kan göra själva utan det är tillsammans vi gör det. Det är inte jag utan VI, stor skillnad! Det är Vi som tillsammans kämpar för mer kärlek, acceptans, förlåtelse och gemenskap i världen
Ett av mina favoritcitat alla kategorier och som knyter an till detta var något som John F Kennedy en gång sade:
So let us not be blind to our differences-but let us also direct attention to our common interests and to the means by which those differences can be resolved. And if we cannot end now our differences  at least we can help make the world safe for diversity...Our most basic common link is that we all inhabit this small planet, we all breath the same air. We all cherish our children's future. And we are all mortal. 

Det finns så många anledningar att faktiskt känna hopp för mänskligheten. Känner du inte riktigt så nu vill jag att du lägger ner 4:53 minuter + 1:31 minuter på att återfå din tilltro, kolla på klippen nedan och det kommer fungera!





/ Klara som känner hopp för mänskligheten!


söndag 17 november 2013

Kom ut ur idet!

På nattvardsgudstjänsten igår kväll berättade en av lärarna om en artikel som gjorde mig både upprörd och bedrövad. Det gällde en ledare i den kristna tidningen Sändaren skriven av Joel Halldorf. Han menar på att svensk kristenhet är på väg in i en andlig vinter, att allt går fritt fall utför och att vårt enda hopp är att ställa in oss på att "övervintra, i väntan på en ny vår".

För det första hävdar jag att även om påståendet att det skulle vara andlig vinter i Sverige hade varit sant, finns det ändå ingen orsak att sprida otro och uppgivenhet på det sätt Joel Halldorf gör. Det är möjligt att hans församling och flera andra med den lider av andlig ohälsa och tappar medlemsantal, men det bör inte leda till att de som är kvar sorgset stänger in sig i kyrkan och väntar på att det nån gång i framtiden ska komma en väckelse och ramla ner i huvudet på dem. Väckelse är inte något som självmant dyker upp och överraskar oss, utan det handlar om att göra väckelse, leva väckelse. Läser du i Bibeln ska du se att det inte någonstans står att det är vår kallelse som kristna att bara överleva, utan vår uppgift här på jorden är att göra skillnad i människors liv - hjälpa dem som har det svårt och sprida evangeliet till hela världen. Om du som läser detta är verksam i en församling vars utveckling inte går i en riktning du önskar, kom då ihåg att det enda sättet att få något att förändras är att du och andra som delar din nöd och kärlek till ditt samhälle ber, söker Guds ledning, berättar för era vänner om Jesus och lever ut hans kärlek och omsorg till dem som behöver en hjälpande hand.


För det andra tror jag inte att Halldorfs syn på läget stämmer. Visst förekommer det ljumna församlingar och visst finns det kyrkor som "har ett sken av gudsfruktan, men förnekar dess kraft" (2 Tim 3:5), men det finns också många goda exempel. I min lilla hemförsamling har vi hittills i år döpt 14 personer och vi har sett Gud gripa in som svar på bön och komma med helande, frälsning, upprättelse och konkret praktisk hjälp. Och vi är bara ett exempel. Många andra från flera olika samfund kan vittna om samma sak. Det kallar åtminstone inte jag för andlig vinter.

Folk har på sistone börjat prata om vår nutid som det postsekulariserade samhället. Människor är inte längre nöjda med att bara jobba och ha det materiellt bra, utan längtar efter en djupare mening med livet. Då är det vår uppgift som troende att visa på Honom som är svaret på deras längtan. Det finns en skörd, frågan är bara om vi är villiga att gå ut på fältet och bärga den.

/Cecilia Carlid

torsdag 7 november 2013

Kärleksbombning

Bilden som startade allt.

På TV-programmet Kobra som sändes den 30 oktober var temat Ny Diplomati. Ett av inslagen handlade om iranier och israeler som på facebook postade kärleksbudskap till varandra. Detta var en aktion som en israelisk man startade efter att misstänksamheten mellan länderna blev större när Iran utökade anrikningen av uran och rädslan för kärnvapenkrig mellan länderna stärktes. Han lade ut en bild på sig och sin dotter med texten “Iranians we will never bomb your country we love you.” Det satte igång en hel våg med israeler som gjorde likadant och snart svarade iranierna med liknande budskap. När civilbefolkningen så konkret visar att de inte vill kriga, att de faktiskt älskar dem som deras regeringar säger är deras fiender, undrar man om det verkligen kan vara legitimt att starta krig.
Detta är ett fantastiskt fint exempel på när kärleksfulla handlingar blommar upp underifrån av oss vanliga privatpersoner. Se inslaget här, ungefär 19 minuter in i programmet.

/Anna & Jenny

Bön för världen

Tisdagen i v 43 ordnade vi i BibelOmvärld en kväll för bön med hela skolan. Temat: omvärlden såklart. Vi hade gjort om aulan till ett öppet golv täckt av filtar och gjort stationer med olika böneämnen; de svåra flyktingbåtolyckorna på sistone, ställen där kristna blir förföljda, den skeva fördelningen av vattenförsörjning i världen och den sjuka narkotikaindustrin. Vi hade också en insamling under kvällen till olika saker från Läkarmissionens Webaidshop. Uppe på läktaren hade vi en Tack-station och så hade vi lite info om uppseendeväckande dokumentärer vi sett, samt en anonym bönemur och öppen bönevägg. Ett annat inslag under kvällen var en film från ett par före detta elever från skolan som just nu jobbar på ett barnhem utanför Durban i Sydafrika. De berättade om böneämnen därifrån som vi kunde be för. Kvällen var alltså ett tillfälle att i egen takt få lägga sådant som man har på hjärtat som rör omvärlden i Guds händer.
Att få vara i ett rum där allting handlar om annat än en själv och ens allra närmaste närhet, där fokus ligger på människor och miljö en bit bort, kanske till och med en väldigt lång bit bort, gör att vi bättre ser världen som en enhet. En stor helhet som påverkas av hur alla delar mår och har det.

I boken jag läser nu, Bönens Makt av Ronald Dunn, skriver Dunn att den troendes huvuduppgift är att be och Guds huvuduppgift är att förverkliga våra böner. Så ju mer vi ber, desto mer får Gud att förverkliga. Genom våra böner för omvärlden är det som att vi får plåstra om skadorna som finns.



Foto: Otto Rimås
Jag tänker att bön är ett ofantligt starkt medel att ta till i för var och en av oss när som helst när det används i Jesu namn och enligt hans vilja. Gud vill att vi ber. Om allt. Alltid. “och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” Joh 14:13-14

/Anna

onsdag 6 november 2013

The Lady

När Aung San Suu Kyi är litet barn dödas hennes pappa i en militärkupp 1947. Han var en av landets ledande frihetskämpar och nationalhjälte. En hemsk militärjunta tar över styret och förtrycker befolkningen. 30 år senare kommer Suu Kyi tillbaka efter att ha levt i England och skaffat familj. 1988 demonstrerar studenterna mot orätvisorna och kaos utbryter. Militären besvarar alla upplopp våldsamt och tusentals dödas.

Vidare i filmen får man följa Aung San Suu Kyis otroliga kamp när blir vald till oppositionsledare och pressar de som styr. Men militärjuntan skyr inga medel de fängslar och dödar hennes medarbetare. Hon lyckas vinna ett val men får inte makten utan blir satt i husarrest i mer än ett decennium. Hemma i England kämpar maken för hennes frihet. Han pratar med myndigheter och lyckas få även få Nobels fredspris åt henne. Tillslut efter att munkar har demonstrerat och nya val har hållits släpps hon fri 2011. Men militären har inte släppt makten.

Det är en väldigt stark och sevärd film/dokumentär.

/Johannes

Onsdagsspånging

Ofta hör man att man måste hjälpa sig själv innan man kan hjälpa andra. Jag undrar dock om det ibland faktiskt inte kan vara så att det är just genom att hjälpa andra man själv blir hjälpt.

Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Gal 6:2



/Jenny