Bön för världen

Tisdagen i v 43 ordnade vi i BibelOmvärld en kväll för bön med hela skolan. Temat: omvärlden såklart. Vi hade gjort om aulan till ett öppet golv täckt av filtar och gjort stationer med olika böneämnen; de svåra flyktingbåtolyckorna på sistone, ställen där kristna blir förföljda, den skeva fördelningen av vattenförsörjning i världen och den sjuka narkotikaindustrin. Vi hade också en insamling under kvällen till olika saker från Läkarmissionens Webaidshop. Uppe på läktaren hade vi en Tack-station och så hade vi lite info om uppseendeväckande dokumentärer vi sett, samt en anonym bönemur och öppen bönevägg. Ett annat inslag under kvällen var en film från ett par före detta elever från skolan som just nu jobbar på ett barnhem utanför Durban i Sydafrika. De berättade om böneämnen därifrån som vi kunde be för. Kvällen var alltså ett tillfälle att i egen takt få lägga sådant som man har på hjärtat som rör omvärlden i Guds händer.

Att få vara i ett rum där allting handlar om annat än en själv och ens allra närmaste närhet, där fokus ligger på människor och miljö en bit bort, kanske till och med en väldigt lång bit bort, gör att vi bättre ser världen som en enhet. En stor helhet som påverkas av hur alla delar mår och har det.

I boken jag läser nu, Bönens Makt av Ronald Dunn, skriver Dunn att den troendes huvuduppgift är att be och Guds huvuduppgift är att förverkliga våra böner. Så ju mer vi ber, desto mer får Gud att förverkliga. Genom våra böner för omvärlden är det som att vi får plåstra om skadorna som finns.

Foto: Otto Rimås

Jag tänker att bön är ett ofantligt starkt medel att ta till i för var och en av oss när som helst när det används i Jesu namn och enligt hans vilja. Gud vill att vi ber. Om allt. Alltid. “och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” Joh 14:13-14

/Anna