torsdag 28 november 2013

Tankar om icke-våld

Vi lever i en värld som i stor grad är präglad av våld i all dess former. I nyheterna kan vi läsa om misshandel, krig o.s.v. Jag tror att de allra flesta drömmer om en värld helt fri från våld. Däremot finns det många olika åsikter om hur man skulle kunna nå dit och om det ens är möjligt.

När man ser hur världen ser ut och hur den sett ut i alla tider är det väldigt svårt att kunna tro på en värld utan våld. Men jag tror att nyckeln till det är Jesus. Med honom blir det omöjliga möjligt och jag tror att det endast är igenom honom vi kan få en värld utan våld.
I det nya testamentet är visionen om Guds rike centralt och Guds rike innebär bland annat en värld utan våld och vårt uppdrag som Jesu lärjungar är att steg för steg införa Guds rike på jorden.
I processen att införa Guds rike på jorden tror jag inte att vi kan använda någon metod som inte hör hemma i Guds rike. 
Jag tror helt enkelt att vi, genom att leva ett liv präglat av icke-våld, kan ge en glimt av Guds rike. Detta innebär att aldrig ta till våld och att inte heller på något sätt stötta våld och militant verksamhet. Att stå emot våldet på alla sätt och vis och välja att alltid bemöta med en Jesuslik kärlek istället. Jag skulle på sätt och vis inte vilja kalla det för pacifism, då man inte är passiv utan aktivt bemöter våldet med kärlek. 

Det finns trots allt många situationer där man skulle kunna argumentera mot detta med Reinhold Neighbuhrs filosofi om "Kristen realism". Att det är rätt att göra det lilla onda för att förgöra det större onda. T.ex. att döda någon för att rädda livet på hundra eller till och med tusentals personer som denna person i sin tur skulle döda på något sätt och här finns många exempel på ledare och diktatorer genom historien. Detta innebär ju att färre dör och att färre far illa, men trots det anser jag inte att det är helt rätt. För våld är en handling som inte hör hemma i Guds rike och att använda den metoden tror jag gör att vi till slut uppnår något annat, att slutmålet förändras genom metoderna som inte hör hemma i det tilltänkta slutmålet. Jag tror även att våld föder våld. Du kan inte genom våld få slut på våldet. Du kan inte få en bestående fred genom krig. Du kan inte få slut på mord genom ett mord. Jag tror att det väcker hämnd, sänder en signal att våld är okej ibland och fortsätter den onda cirkeln.

Men genom att inte använda våld kan man argumentera för att man blir totalt överkörd och att man inte kan få stopp på det där stora onda som har våld som huvudmetod. Och utan Jesus tror jag att detta kan stämma. I Jesus har vi en kraft och ett beskydd. I honom kan vi bemöta våldet med kärlek som kan avväpna. Men jag kan varna för att man genom att inte ta till våld som försvar ändå kan få ta många smällar, men jag tror trots det att det är det rätta. När människor går emot det stora onda i kärlek och i Jesus tror jag att det kan ske ett under, att det onda kan falla utan att att blod spills.
Men självklart är det otroligt tufft. Speciellt i särskilt svåra situationer där det är otroligt svårt att vara stark nog att välja bort att försvara sig med våld. Självklart är det tufft att behöva ta smällar, men i Jesus kan man klara det. Genom att ha ett större mål i sikte, nämligen Guds rike. Genom att leva nära Jesus i en tät relation, i bön och i hans kärlek.

Glid i Guds frid, nåd och kärlek!

//Andreas

1 kommentar:

Emil sa...

Bra inlägg Andreas! Tror precis som du att endast fredliga medel är förenligt med Guds rike.

En liten kommentar om "pacifism". Ordet har inget med passivitet att göra, utan kommer från latinets "pax" (fred) och "facere" (göra). Pacifism handlar alltså om något mycket aktivt: att göra fred!

Matt 5:9
"Blessed are the PEACEMAKERS"