Kom ut ur idet!

På nattvardsgudstjänsten igår kväll berättade en av lärarna om en artikel som gjorde mig både upprörd och bedrövad. Det gällde en ledare i den kristna tidningen Sändaren skriven av Joel Halldorf. Han menar på att svensk kristenhet är på väg in i en andlig vinter, att allt går fritt fall utför och att vårt enda hopp är att ställa in oss på att "övervintra, i väntan på en ny vår".

För det första hävdar jag att även om påståendet att det skulle vara andlig vinter i Sverige hade varit sant, finns det ändå ingen orsak att sprida otro och uppgivenhet på det sätt Joel Halldorf gör. Det är möjligt att hans församling och flera andra med den lider av andlig ohälsa och tappar medlemsantal, men det bör inte leda till att de som är kvar sorgset stänger in sig i kyrkan och väntar på att det nån gång i framtiden ska komma en väckelse och ramla ner i huvudet på dem. Väckelse är inte något som självmant dyker upp och överraskar oss, utan det handlar om att göra väckelse, leva väckelse. Läser du i Bibeln ska du se att det inte någonstans står att det är vår kallelse som kristna att bara överleva, utan vår uppgift här på jorden är att göra skillnad i människors liv - hjälpa dem som har det svårt och sprida evangeliet till hela världen. Om du som läser detta är verksam i en församling vars utveckling inte går i en riktning du önskar, kom då ihåg att det enda sättet att få något att förändras är att du och andra som delar din nöd och kärlek till ditt samhälle ber, söker Guds ledning, berättar för era vänner om Jesus och lever ut hans kärlek och omsorg till dem som behöver en hjälpande hand.

För det andra tror jag inte att Halldorfs syn på läget stämmer. Visst förekommer det ljumna församlingar och visst finns det kyrkor som "har ett sken av gudsfruktan, men förnekar dess kraft" (2 Tim 3:5), men det finns också många goda exempel. I min lilla hemförsamling har vi hittills i år döpt 14 personer och vi har sett Gud gripa in som svar på bön och komma med helande, frälsning, upprättelse och konkret praktisk hjälp. Och vi är bara ett exempel. Många andra från flera olika samfund kan vittna om samma sak. Det kallar åtminstone inte jag för andlig vinter.

Folk har på sistone börjat prata om vår nutid som det postsekulariserade samhället. Människor är inte längre nöjda med att bara jobba och ha det materiellt bra, utan längtar efter en djupare mening med livet. Då är det vår uppgift som troende att visa på Honom som är svaret på deras längtan. Det finns en skörd, frågan är bara om vi är villiga att gå ut på fältet och bärga den.

/Cecilia Carlid