Tack för oss!

 

Nu är det slut för vår del som BibelOmvärld. Det är vår tur att gå ut i världen och använda alla våra nya kunskaper vi fått under hösten.

Detta är kursen man vill gå, skolan man vill gå på! Denna termin har varit den bästa i mitt liv. Jag har växt som människa och i min relation med Gud. Jag har fått vänner som jag aldrig kunnat drömma om. Jag har fått kunskap som jag kommer bära med mig resten av mitt liv, om alltifrån vilken sida man ska sova på för att sova bäst till tips och hjälp om att vägleda till och i tro. 

Tack för oss. 
Gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Kram Rebecka

Foto: Otto Rimås

Insamlingen till Läkarmissionen

Under terminen har vi i Omvärld samlat in pengar till Läkarmissionen.
Detta har skett på bön för världen, adventskonserten, pantat burkar och genom andra gåvor.

Totalt blev det 10.726 kr!

Riktigt bra jobbat med tanke på alla andra insamlingar som också varit.

Vi har beslutat att dela upp pengarna till 4 olika projekt.

• Borrhål för brunn Uganda
• Fruktträd i Mocambique
• Kycklingar i El Salvador
• Vitaminer i Moldavien

Kan rekommenderas som julklapp till de som redan har i överflöd. 

//Johannes

Mahatma Gandhi

Mahatma Gandhi är mest känd för principen om ickevåld och var den första som tillämpande principen i den politiska världen. Han var oerhört principfast och ansåg att våld var något ont. Gandhi menade att man inte ens skulle tänka en ond tanke mot någon utan att allt man gjorde skulle vara för den andres bästa. Kan man eliminera merparten av de onda tankarna mot någon så minskar också risken för att våld skall uppstå.

Filmen som vi har sett skildrar Gandhis liv på ett oerhört välgjort sätt. Det är många som har hört talas om honom men inte vet vad han stod för eller gjorde. Filmen svarar tydligt på dessa frågor. Se den!

 

//Rebecca C

Förlåtelse

Förlåt. Så enkelt att säga, men ändå så svårt. Vi ber Gud om förlåtelse så ofta att vi inte kan hålla räkningen, men när det gäller andra människor verkar det vara så mycket svårare. Det finns så många diken att falla i. När det gäller att själv be om förlåtelse skulle jag nästan vilja kalla mig själv missbrukare, och med det menar jag inte att jag är så from och fin att jag alltid inser mina misstag och är genuint ledsen för dem, utan att jag ofta säger en massa strunt utan att tänka efter, ber om förlåtelse någon sekund senare, bara för att i nästa säga något dumt igen. Visst, jag kanske inte häver ur mig oförskämdheter och förolämpningar, men nog tappar ordet sin betydelse när man i det närmaste använder det som en ursäkt för att slippa tänka efter.

Jag tror stenhårt på förlåtelsen, att allt kan förlåtas och att man aldrig blir helt fri själv förrän man förlåtit. Hur fint det än låter att man av förlåter av ren princip tror jag att det lätt blir så att man faller i diket att man förlåter för snabbt, innan man är redo för det. Personligen tycker jag inte att det är någon höjdare att gå omkring och vara arg på någon så jag förlåter, men även om jag förlåter med munnen har jag inte alltid gjort det i hjärtat och då kommer det som gjorde ont bara ligga och skava än mer.

Bibeln talar om hur Gud förlåter oss och glömmer våra överträdelser, han kastar våra synder i glömskans hav, och visst ska vi försöka likna Kristus, men vi kommer aldrig att bli Gud. Man kan önska att förlåta var detsamma som att glömma, men jag tror att det snarare handlar om att acceptera det som hänt än att glömma det. ”Det finns saker vi inte kan påverka, men vi kan alltid påverka vilken effekt vi låter dem få på oss.” - Anthony Robbins

/Jenny

Within the eye of the storm

En palestinier och en israel.

Spänningarna och sammandrabbningarna mellan folkgrupperna har kostat dem båda en dotters liv.

Förut var hämnd en stark drivkraft för både Bassam och Rami, den förstnämnde palestinier och den andre israel. De kände ilska över den andra sidans vållande till dödade vänner och familjemedlemmar, och därmed sorgen och saknaden de måste bära. Ovilja att förstå den andra sidans historia av förtryck ökade klyftan mellan dem. Det faktum att de delar erfarenheten av att bli utslängd från sitt land tidigare i historien var inget som förenade dem precis. De hävdade enträget att landet var deras - bara deras.

Nu drivs de istället av att visa på att båda sidor har förlorat långt mer än att det är värt att fortsätta striden. För varje dag som går förlorar de båda bara ännu mer i form av dödade vänner och grannar, otrygghet och hopplöshet.

Rami och Bassam driver ett radioprogram där de pratar om veckan som gått, berättelser från vardagen från den palestinska inhägnaden och den israeliska sidan. Ett starkt inslag var när Bassam berättade om hur han under Israels Independence Day hade sett fyrverkerier på andra sidan muren och med glädje föreställt sig glada israeler fira sin högtid. Detta medan hans landsmän ilsket och med hat kastat förstulna blickar mot andra sidan, de som höll dem inlåsta dagen till ära.

Under filmens gång får vi följa Bassam i hans process att få staten att ta ansvar för att hans dotter sköts i huvudet på tom gata. Israel har aldrig tidigare gjort något liknande ansvarstagande för en palestinier.

I sitt engagemang att öka förståelsen mellan parterna får de möta mycket protester och ovilja att gå den andra sidan till mötes. Och de är själva öppna med att de ibland drabbas av motstridiga känslor. Men det finns ett plan där de båda sidorna kan mötas; sorgen över familjemedlemmar och vänner som blivit fråntagna sina liv i en tillsynes ändlös och meningslös kamp. Där finns förståelsen nära hjärtat. Sorgen är gemensam.

Vi får tro och hoppas att Bassams och Ramis drivkraft leder fler och fler till slutsatsen att ett möte på halva vägen och fred är en vinst för båda parter. Att acceptans och respekt för den andre leder till frihet och frid. Delad glädje är dubbel glädje.

/Anna

Within the eye of the storm - hemsida

Är hat förenligt med kärlek?

Marcus Birro är en minst sagt omstridd debattör. I sina krönikor i Expressen och sina  blogginlägg på på den kristna tidningen Världen idag tar han gång på gång upp frågor som de flesta har svårt att våga lyfta: han problematiserar porrens negativa inflytande, ifrågasätter att man i bekvämlighetens namn tar livet av barn genom abort och aktiv dödshjälp, uppmanar folk att se lidandet på samhällets botten och inte gå förbi, berömmer Livets Ord för deras insatser för svårt utsatta människor, lyfter fram förföljelsen av kristna i världen, kritiserar det politiska lapptäcke man på sina håll gjort kristendomen till, försvarar allas rätt till yttrandefrihet även om man har åsikter som bryter mot det politiskt korrekta etc.

Detta är obekväma frågor, saker som det är skönast att blunda för och försöka att inte tänka på. Att människor blir upprörda över det Birro skriver är därför inte särskilt förvånande. Många vill inte få sina samveten påminda om vad man borde förändra. Man vill slippa bli illa berörd av ondskan i världen. Men vi kristna borde tänka annorlunda. Vi borde inte blunda för detta. Vi borde inte bli upprörda över att frågorna tas upp. Ändå finns det alltför många även i våra kristna led som blir det.

Denna rubrik "Därför hatar vi Birro" är publicerad på Dagens Seglora, en liberalteologiskt inriktad svenskkyrklig sida. Det är Mattias Irving som på ledarbloggen i en rad personangrepp blandat med svordomar uttrycker hur förhatlig han anser Marcus Birro vara. Det märkliga i sammanhanget är att denne Irving också kallar sig kristen, precis som Birro, och har "Kärlek och kritik" som Dagens Segloras slogan.

Kan man verkligen säga sig representera kärleken och samtidigt öppet uttrycka hat? Hur ställer sig Irving till Petrus ord "Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka" (1 Petr 3:8)? Hur är det förenligt med de hatiska ord han spyr ur sig?

Vad man också kan undra vilken definition Irving och hans medarbetare har på vad det innebär att vara kristen? Birro har enbart lyft fram frågor som Jesus och hans lärjungar tar upp i Bibeln. Om man i kyrkliga representanters ögon (flera av ledarskribenterna på Dagens Seglora är präster) blir förhatlig för att man lär ur Bibelns budskap, vilken grund har de då själva för sin tro?

Och hur reagerar du och jag? I den kristna tidningen Dagen ifrågasätter Birro det faktum att Svenska kyrkan stöder Dagens Seglora ekonomiskt. Om du är medlem där, vad tycker du då om att dina pengar stöder hatkampanjer mot andra kristna?

/en fundersam Cecilia Carlid

Tankar om icke-våld

Vi lever i en värld som i stor grad är präglad av våld i all dess former. I nyheterna kan vi läsa om misshandel, krig o.s.v. Jag tror att de allra flesta drömmer om en värld helt fri från våld. Däremot finns det många olika åsikter om hur man skulle kunna nå dit och om det ens är möjligt.

När man ser hur världen ser ut och hur den sett ut i alla tider är det väldigt svårt att kunna tro på en värld utan våld. Men jag tror att nyckeln till det är Jesus. Med honom blir det omöjliga möjligt och jag tror att det endast är igenom honom vi kan få en värld utan våld.

I det nya testamentet är visionen om Guds rike centralt och Guds rike innebär bland annat en värld utan våld och vårt uppdrag som Jesu lärjungar är att steg för steg införa Guds rike på jorden.

I processen att införa Guds rike på jorden tror jag inte att vi kan använda någon metod som inte hör hemma i Guds rike. 

Jag tror helt enkelt att vi, genom att leva ett liv präglat av icke-våld, kan ge en glimt av Guds rike. Detta innebär att aldrig ta till våld och att inte heller på något sätt stötta våld och militant verksamhet. Att stå emot våldet på alla sätt och vis och välja att alltid bemöta med en Jesuslik kärlek istället. Jag skulle på sätt och vis inte vilja kalla det för pacifism, då man inte är passiv utan aktivt bemöter våldet med kärlek. 

Det finns trots allt många situationer där man skulle kunna argumentera mot detta med Reinhold Neighbuhrs filosofi om "Kristen realism". Att det är rätt att göra det lilla onda för att förgöra det större onda. T.ex. att döda någon för att rädda livet på hundra eller till och med tusentals personer som denna person i sin tur skulle döda på något sätt och här finns många exempel på ledare och diktatorer genom historien. Detta innebär ju att färre dör och att färre far illa, men trots det anser jag inte att det är helt rätt. För våld är en handling som inte hör hemma i Guds rike och att använda den metoden tror jag gör att vi till slut uppnår något annat, att slutmålet förändras genom metoderna som inte hör hemma i det tilltänkta slutmålet. Jag tror även att våld föder våld. Du kan inte genom våld få slut på våldet. Du kan inte få en bestående fred genom krig. Du kan inte få slut på mord genom ett mord. Jag tror att det väcker hämnd, sänder en signal att våld är okej ibland och fortsätter den onda cirkeln.

Men genom att inte använda våld kan man argumentera för att man blir totalt överkörd och att man inte kan få stopp på det där stora onda som har våld som huvudmetod. Och utan Jesus tror jag att detta kan stämma. I Jesus har vi en kraft och ett beskydd. I honom kan vi bemöta våldet med kärlek som kan avväpna. Men jag kan varna för att man genom att inte ta till våld som försvar ändå kan få ta många smällar, men jag tror trots det att det är det rätta. När människor går emot det stora onda i kärlek och i Jesus tror jag att det kan ske ett under, att det onda kan falla utan att att blod spills.

Men självklart är det otroligt tufft. Speciellt i särskilt svåra situationer där det är otroligt svårt att vara stark nog att välja bort att försvara sig med våld. Självklart är det tufft att behöva ta smällar, men i Jesus kan man klara det. Genom att ha ett större mål i sikte, nämligen Guds rike. Genom att leva nära Jesus i en tät relation, i bön och i hans kärlek.

Glid i Guds frid, nåd och kärlek!

//Andreas

"Kvinnor bär upp halva himlen" - kinesiskt ordspråk

För några veckor sedan fick BibelOmvärld besök av Julia Wiklander från Girls' Globe, ett nätverk av bloggare som jobbar för att öka medvetenheten och utbilda andra om globala problem som rör kvinnors och flickors rättigheter. Många tankar finns kvar hos mig sedan den dagen, men det som sticker ut är hur pass mycket sämre förutsättningar man generellt kommer att ha bara för att man råkar födas till tjej. Visste du till exempel att så många som en tredjedel av alla kvinnor någon gång i livet kommer att drabbas av fysiskt eller sexuellt våld? På hemsidan the everyday sexism project kan man läsa om andras samt dela med sig av sina egna erfarenheter av orättvisor som beror på att man är tjej. En viktig tankeställare för hur samhället ofta ser ut och vad man själv tänker och säger för att spä på sexism.

”Stärk kvinnors rättigheter och du stärker samtidigt mänskliga rättigheter.” Jag hoppas att vi någon gång kan komma ner till just det – att det inte ska finnas något som kallas kvinnors rättigheter, barns rättigheter eller äldres rättigheter utan att det kort och gott ska räcka med mänskliga rättigheter.

/Jenny

We got to keep this world together!

En vacker och varm eftermiddag i somras höll min farbror på i köket och lyssnade på musik. Han lyssnade på Seal och jag blev så glad när jag hörde de här textraderna:
"We got to keep this world together, got to keep it moving straight 
Love like we need forever, so that people can relate
If you're rolling to your left, don't forget I'm on the right
Trust and forgive each other
A little love and we just might "

Den är så talande och så viktig. Vi har alla ett ansvar som Guds lärjungar, det är inget vi kan göra själva utan det är tillsammans vi gör det. Det är inte jag utan VI, stor skillnad! Det är Vi som tillsammans kämpar för mer kärlek, acceptans, förlåtelse och gemenskap i världen
Ett av mina favoritcitat alla kategorier och som knyter an till detta var något som John F Kennedy en gång sade:
So let us not be blind to our differences-but let us also direct attention to our common interests and to the means by which those differences can be resolved. And if we cannot end now our differences  at least we can help make the world safe for diversity...Our most basic common link is that we all inhabit this small planet, we all breath the same air. We all cherish our children's future. And we are all mortal. 

Det finns så många anledningar att faktiskt känna hopp för mänskligheten. Känner du inte riktigt så nu vill jag att du lägger ner 4:53 minuter + 1:31 minuter på att återfå din tilltro, kolla på klippen nedan och det kommer fungera!

/ Klara som känner hopp för mänskligheten!

Kom ut ur idet!

På nattvardsgudstjänsten igår kväll berättade en av lärarna om en artikel som gjorde mig både upprörd och bedrövad. Det gällde en ledare i den kristna tidningen Sändaren skriven av Joel Halldorf. Han menar på att svensk kristenhet är på väg in i en andlig vinter, att allt går fritt fall utför och att vårt enda hopp är att ställa in oss på att "övervintra, i väntan på en ny vår".

För det första hävdar jag att även om påståendet att det skulle vara andlig vinter i Sverige hade varit sant, finns det ändå ingen orsak att sprida otro och uppgivenhet på det sätt Joel Halldorf gör. Det är möjligt att hans församling och flera andra med den lider av andlig ohälsa och tappar medlemsantal, men det bör inte leda till att de som är kvar sorgset stänger in sig i kyrkan och väntar på att det nån gång i framtiden ska komma en väckelse och ramla ner i huvudet på dem. Väckelse är inte något som självmant dyker upp och överraskar oss, utan det handlar om att göra väckelse, leva väckelse. Läser du i Bibeln ska du se att det inte någonstans står att det är vår kallelse som kristna att bara överleva, utan vår uppgift här på jorden är att göra skillnad i människors liv - hjälpa dem som har det svårt och sprida evangeliet till hela världen. Om du som läser detta är verksam i en församling vars utveckling inte går i en riktning du önskar, kom då ihåg att det enda sättet att få något att förändras är att du och andra som delar din nöd och kärlek till ditt samhälle ber, söker Guds ledning, berättar för era vänner om Jesus och lever ut hans kärlek och omsorg till dem som behöver en hjälpande hand.

För det andra tror jag inte att Halldorfs syn på läget stämmer. Visst förekommer det ljumna församlingar och visst finns det kyrkor som "har ett sken av gudsfruktan, men förnekar dess kraft" (2 Tim 3:5), men det finns också många goda exempel. I min lilla hemförsamling har vi hittills i år döpt 14 personer och vi har sett Gud gripa in som svar på bön och komma med helande, frälsning, upprättelse och konkret praktisk hjälp. Och vi är bara ett exempel. Många andra från flera olika samfund kan vittna om samma sak. Det kallar åtminstone inte jag för andlig vinter.

Folk har på sistone börjat prata om vår nutid som det postsekulariserade samhället. Människor är inte längre nöjda med att bara jobba och ha det materiellt bra, utan längtar efter en djupare mening med livet. Då är det vår uppgift som troende att visa på Honom som är svaret på deras längtan. Det finns en skörd, frågan är bara om vi är villiga att gå ut på fältet och bärga den.

/Cecilia Carlid

Kärleksbombning

Bilden som startade allt.

På TV-programmet Kobra som sändes den 30 oktober var temat Ny Diplomati. Ett av inslagen handlade om iranier och israeler som på facebook postade kärleksbudskap till varandra. Detta var en aktion som en israelisk man startade efter att misstänksamheten mellan länderna blev större när Iran utökade anrikningen av uran och rädslan för kärnvapenkrig mellan länderna stärktes. Han lade ut en bild på sig och sin dotter med texten “Iranians we will never bomb your country we love you.” Det satte igång en hel våg med israeler som gjorde likadant och snart svarade iranierna med liknande budskap. När civilbefolkningen så konkret visar att de inte vill kriga, att de faktiskt älskar dem som deras regeringar säger är deras fiender, undrar man om det verkligen kan vara legitimt att starta krig.

Detta är ett fantastiskt fint exempel på när kärleksfulla handlingar blommar upp underifrån av oss vanliga privatpersoner. Se inslaget här, ungefär 19 minuter in i programmet.

/Anna & Jenny

Bön för världen

Tisdagen i v 43 ordnade vi i BibelOmvärld en kväll för bön med hela skolan. Temat: omvärlden såklart. Vi hade gjort om aulan till ett öppet golv täckt av filtar och gjort stationer med olika böneämnen; de svåra flyktingbåtolyckorna på sistone, ställen där kristna blir förföljda, den skeva fördelningen av vattenförsörjning i världen och den sjuka narkotikaindustrin. Vi hade också en insamling under kvällen till olika saker från Läkarmissionens Webaidshop. Uppe på läktaren hade vi en Tack-station och så hade vi lite info om uppseendeväckande dokumentärer vi sett, samt en anonym bönemur och öppen bönevägg. Ett annat inslag under kvällen var en film från ett par före detta elever från skolan som just nu jobbar på ett barnhem utanför Durban i Sydafrika. De berättade om böneämnen därifrån som vi kunde be för. Kvällen var alltså ett tillfälle att i egen takt få lägga sådant som man har på hjärtat som rör omvärlden i Guds händer.

Att få vara i ett rum där allting handlar om annat än en själv och ens allra närmaste närhet, där fokus ligger på människor och miljö en bit bort, kanske till och med en väldigt lång bit bort, gör att vi bättre ser världen som en enhet. En stor helhet som påverkas av hur alla delar mår och har det.

I boken jag läser nu, Bönens Makt av Ronald Dunn, skriver Dunn att den troendes huvuduppgift är att be och Guds huvuduppgift är att förverkliga våra böner. Så ju mer vi ber, desto mer får Gud att förverkliga. Genom våra böner för omvärlden är det som att vi får plåstra om skadorna som finns.

Foto: Otto Rimås

Jag tänker att bön är ett ofantligt starkt medel att ta till i för var och en av oss när som helst när det används i Jesu namn och enligt hans vilja. Gud vill att vi ber. Om allt. Alltid. “och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” Joh 14:13-14

/Anna

The Lady

När Aung San Suu Kyi är litet barn dödas hennes pappa i en militärkupp 1947. Han var en av landets ledande frihetskämpar och nationalhjälte. En hemsk militärjunta tar över styret och förtrycker befolkningen. 30 år senare kommer Suu Kyi tillbaka efter att ha levt i England och skaffat familj. 1988 demonstrerar studenterna mot orätvisorna och kaos utbryter. Militären besvarar alla upplopp våldsamt och tusentals dödas.

Vidare i filmen får man följa Aung San Suu Kyis otroliga kamp när blir vald till oppositionsledare och pressar de som styr. Men militärjuntan skyr inga medel de fängslar och dödar hennes medarbetare. Hon lyckas vinna ett val men får inte makten utan blir satt i husarrest i mer än ett decennium. Hemma i England kämpar maken för hennes frihet. Han pratar med myndigheter och lyckas få även få Nobels fredspris åt henne. Tillslut efter att munkar har demonstrerat och nya val har hållits släpps hon fri 2011. Men militären har inte släppt makten.

Det är en väldigt stark och sevärd film/dokumentär.

/Johannes

Onsdagsspånging

Ofta hör man att man måste hjälpa sig själv innan man kan hjälpa andra. Jag undrar dock om det ibland faktiskt inte kan vara så att det är just genom att hjälpa andra man själv blir hjälpt.

”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Gal 6:2

/Jenny

Välkommen till Världen

”Livet är orättvist” är en sak en av mina högstadielärare jämt sa. Då handlade det om orättvisan i att vissa personer inte behöver plugga speciellt hårt för att få bra betyg medan andra spenderar flera timmar med näsan i böcker och anteckningar utan att nå upp till önskat betyg. Faktum är att livet är betydligt mer orättvist än så; det är ett lotteri där en vinst kan vara skillnaden mellan liv och död. I dokumentären Välkommen till världen får vi följa tre gravida kvinnor som trots att de bor på helt olika platser i världen alla har en sak gemensamt – fattigdom.

Dokumentären ger en glimt av en av många saker i världen som är helt åt skogen. I Kambodja lever Neang med sina två barn. Det äldsta, endast 12 år, samlar och säljer skräp för att försörja familjen. Man behöver inte vara speciellt känslig för att något inom en ska gå sönder när en tolvårig pojke säger att han ska fortsätta med detta så att hans lillasyster och hans nya lillasyster inte ska behöva bli som han.

Vidare får man följa Hawa i Sierra Leone som vid 25-års ålder redan har fyra barn och nu väntar ytterligare ett. Hon säger att hon vill ha fler barn eftersom hon är fattig och då kanske något av barnen kan växa upp och bli något stort och försörja familjen. Mer skrämmande är att i landet Sierra Leone med en befolkning av 6 miljoner endast finns 78 barnmorskor och cirka 200 läkare. 

Fattigdomen finns dock betydligt närmare vår egen verklighet än så. I spåren av finanskrisen ökar de ekonomiska klyftorna i USA och mitt i detta kämpar Starr, som utan hem ändå påstår att hon har det bättre än majoriteten av sina släktingar.

Dokumentären frågar tittarna om huruvida det är värre att födas fattig än att dö fattig. Jag vet inte riktigt vad svaret på den frågan är, men sant är att livet är fruktansvärt orättvist då ens livsförutsättningar till stor del styrs av var och i vilken familj man föds.

Ett citat från Shane Claibornes bok Den oemotståndliga revolutionen känns mer aktuellt än någonsin: "Vad är när allt kommer omkring galnast: att en person äger lika mycket pengar som tjugotre länders sammanlagda ekonomi eller att påstå att om vi delade skulle det finnas så det räcker för alla?”

Se dokumentären Välkommen till världen här.

/Jenny

Chokladens bittra bismak

Socker, kakaosmör, emulgeringsmedel, vaniljextrakt… Detta är vad man ser när jag kollar ingredienslistan på chokladkakan. Vad som inte står med är barnarbete, människohandel och ett kontrollsystem som inte fungerar, vilket allt som oftast är situationen där chokladens viktigaste ingrediens - kakao – produceras.

I Chokladens Bittra Bismak följer Miki Mistrati, dansk journalist, upp sin tidigare film The Dark Side of Chocolate, som handlar om exploatering och slavhandel med afrikanska barn inom kakaoindustrin. De stora företagen lovar att förbättringar skett med diverse projekt för att främja lokalbefolkningens rättigheter, men sanningen han möter på plats i Ghana och Elfenbenskusten ter sig annorlunda.

Bild från Chokladens Bittra Bismak

Det de får se är en rad påbörjade men övergivna projekt tex halvfärdiga skolor. De behövde inte ens leta efter problem för vart de än åkte så fanns dem.  Överallt mötte de besvikna lokalinvånare, barnarbetare som inte förstår det lokala språket, produktmärkningar som inte verkar stämma (ex. Rainforest Alliance och UTZ) och inte minst: Stora företag som Nestlé och Mars som faktiskt inte har någon som helst koll på hur saker i deras produktion sköts.

När ska vi konsumenter kunna njuta av en chokladkaka med gott samvete? När ska vi kunna lita på att produktmärkningarna verkligen håller vad de lovar?

Hett tips: Köp Fairtrade! 

/ Jenny & Klara 

Insamling till Cancerfonden

Oktober månad betyder bland mycket annat att Cancerfonden står mer i fokus än vanligt. Nu i helgen hölls en konsert här i Mariannelund för att samla in pengar och vi på skolan blev tillfrågade om vi ville ordna en egen insamling under veckan. Sagt och gjort – frågan togs till elev- och klassråd och tillslut kom vi fram till att verkligen få upp kämparglöden genom att göra insamlingen till en tävling mellan tjejerna och killarna. Problemet kom när vi skulle bestämma vinnarnas pris (inte sjutton kan man väl få ett pris för att man samlat in mest? Det tar ju bort hela grejen med att ge). Lösningen blev att förlorarna fick ett pris i stället, nämligen att själva få ta hand om städningen en vecka.

Foto: Otto Rimås

Man kan lugnt säga att tävlingsinstinkterna kom fram och slutresultatet blev bra mycket mer än vi någonsin drömt om- 14 017:-!

Och så var det det där med tävlingen, tja vi kan väl säga som så att städningen kommer att skötas fläckfritt denna vecka. ;)

/Jenny

Shalom-show 2013

Idag gjorde Bibel-Omvärld en Shalom-show i klassen. Den gick ut på att på olika sätt illustrera shalom för varandra, för att ge begreppet personlig färg och form. Med det avslutade klassen sin vandring genom Bibeln på temat Guds rike – fred – rättvisa – barmhärtighet.

Anna liknade shalom vid en maskros och visade fina naturbilder.

Peter berättade att han känner stor shalom i naturen och visade också ett bildspel.

Rebecka visade hur shalom har med glädje att göra genom att visa porträtt på glada vänner.

Andreas läste en dikt han har skrivit på temat shalom.
Sprid shalom i allt du gör, 
tills den dagen då du dör! 
Missa inte ett enda tillfälle, 
då kommer världen sannerligen bli ett bättre ställe. 
Shalom är vår längtan, shalom är vårt hopp, 
låt det genomsyra oss från tå till topp.
(Ur dikten "Shalom")

Jenny visade sin nygjorda väggdekoration ”Kottar” eftersom hon tycker att de visar på shalom.

Klara påminde oss om att shalom är Guds uppdrag till oss och visade tänkvärda bilder hon också.

Johannes berättade som sina intryck från båten Shalom.

Rebecka tycker att shalom ger henne ett lugn inombords och visade också fina bilder till musik.

 Olivia läste sin femradings-dikt Shalom.

Cecilia sjöng en nyskriven sång med sin gitarr på temat shalom.

 

 

/Otto Rimås

Foto: Otto Rimås