"In a country well governed, poverty is something to be
ashamed of. In a country badly governed, wealth is something to be
ashamed of." (Confucius)
När man sitter framför TV:n och ser fattigdom och lidande är det lätt att bara zappa vidare för att slippa ta in allt det hemska, men filmen Vi fattiga (från serien Why Poverty) utmanar tittarna att verkligen tänka till över varför det finns fattigdom i världen. I form av en tecknad dröm målar den upp fattigdomens historia. Berättelsen tar upp en lång rad olika saker, men det som kanske främst lyfts fram som den största boven i dramat när det gäller varför det är så stora klyftor mellan Europa och Afrika/Sydamerika är koloniseringen, när européer kom och gjorde lokalbefolkningens valuta värdelös, med våld tog över deras länder och gjorde dem till slavar. Koloniländerna är i dag fria nationer och på senare år har fattigdomen generellt minskat (andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom är nu nere i 15-20%, jämfört med 90% år 1800), men det finns alldeles för många som lider brist fortfarande.
Vad kan vi då göra för att förändra situationen idag? Det ger oss filmen inget klart svar på, men det är väl värt att grubbla vidare över. Det finns skilda åsikter och många förslag. Inget av dem löser gåtan helt. Vissa förespråkar total skuldavskrivning, men det finns det risk att det missbrukas, så jag tänker snarare att man hellre borde lätta på räntebördan. Andra talar bara om bistånd och det är förstås bra och i många fall nödvändigt, men som det gamla talesättet säger "ge en man en fisk och han är mätt för en dag, lär honom fiska och han är mätt för livet" - i vissa fall "finns det ingen fisk att fiska" och då behövs välgörenhet för att människorna ska överleva, men är det möjligt tror jag att alla vinner i längden på att vi, istället för att enbart dela ut mat till behövande, hjälper folk att ta sig ur fattigdomen genom exempelvis mikrolån. Somliga ser globaliseringen som nyckeln till allt ont, men personligen tror jag inte att lösningen ligger i att återgå till att varje land sköter sitt. Globalisering i sig självt är inget ont, utan allt handlar om vad vi gör med den. Frihet under ansvar - vi handlar och interagerar med varandra, men får aldrig låta girigheten stå över alla människors rätt till drägliga livsvillkor.
Det här var några tankar jag hade, men de ger inte hela svaret. Vad tror du själv? Hur kan vi bäst möta fattiga människors behov och tillsammans göra världen till en bättre plats? Vad skulle du själv kunna göra?
/Cecilia
När man sitter framför TV:n och ser fattigdom och lidande är det lätt att bara zappa vidare för att slippa ta in allt det hemska, men filmen Vi fattiga (från serien Why Poverty) utmanar tittarna att verkligen tänka till över varför det finns fattigdom i världen. I form av en tecknad dröm målar den upp fattigdomens historia. Berättelsen tar upp en lång rad olika saker, men det som kanske främst lyfts fram som den största boven i dramat när det gäller varför det är så stora klyftor mellan Europa och Afrika/Sydamerika är koloniseringen, när européer kom och gjorde lokalbefolkningens valuta värdelös, med våld tog över deras länder och gjorde dem till slavar. Koloniländerna är i dag fria nationer och på senare år har fattigdomen generellt minskat (andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom är nu nere i 15-20%, jämfört med 90% år 1800), men det finns alldeles för många som lider brist fortfarande.
Vad kan vi då göra för att förändra situationen idag? Det ger oss filmen inget klart svar på, men det är väl värt att grubbla vidare över. Det finns skilda åsikter och många förslag. Inget av dem löser gåtan helt. Vissa förespråkar total skuldavskrivning, men det finns det risk att det missbrukas, så jag tänker snarare att man hellre borde lätta på räntebördan. Andra talar bara om bistånd och det är förstås bra och i många fall nödvändigt, men som det gamla talesättet säger "ge en man en fisk och han är mätt för en dag, lär honom fiska och han är mätt för livet" - i vissa fall "finns det ingen fisk att fiska" och då behövs välgörenhet för att människorna ska överleva, men är det möjligt tror jag att alla vinner i längden på att vi, istället för att enbart dela ut mat till behövande, hjälper folk att ta sig ur fattigdomen genom exempelvis mikrolån. Somliga ser globaliseringen som nyckeln till allt ont, men personligen tror jag inte att lösningen ligger i att återgå till att varje land sköter sitt. Globalisering i sig självt är inget ont, utan allt handlar om vad vi gör med den. Frihet under ansvar - vi handlar och interagerar med varandra, men får aldrig låta girigheten stå över alla människors rätt till drägliga livsvillkor.
Det här var några tankar jag hade, men de ger inte hela svaret. Vad tror du själv? Hur kan vi bäst möta fattiga människors behov och tillsammans göra världen till en bättre plats? Vad skulle du själv kunna göra?
/Cecilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar