Kärleksbombning

Bilden som startade allt.

På TV-programmet Kobra som sändes den 30 oktober var temat Ny Diplomati. Ett av inslagen handlade om iranier och israeler som på facebook postade kärleksbudskap till varandra. Detta var en aktion som en israelisk man startade efter att misstänksamheten mellan länderna blev större när Iran utökade anrikningen av uran och rädslan för kärnvapenkrig mellan länderna stärktes. Han lade ut en bild på sig och sin dotter med texten “Iranians we will never bomb your country we love you.” Det satte igång en hel våg med israeler som gjorde likadant och snart svarade iranierna med liknande budskap. När civilbefolkningen så konkret visar att de inte vill kriga, att de faktiskt älskar dem som deras regeringar säger är deras fiender, undrar man om det verkligen kan vara legitimt att starta krig.

Detta är ett fantastiskt fint exempel på när kärleksfulla handlingar blommar upp underifrån av oss vanliga privatpersoner. Se inslaget här, ungefär 19 minuter in i programmet.

/Anna & Jenny

Bön för världen

Tisdagen i v 43 ordnade vi i BibelOmvärld en kväll för bön med hela skolan. Temat: omvärlden såklart. Vi hade gjort om aulan till ett öppet golv täckt av filtar och gjort stationer med olika böneämnen; de svåra flyktingbåtolyckorna på sistone, ställen där kristna blir förföljda, den skeva fördelningen av vattenförsörjning i världen och den sjuka narkotikaindustrin. Vi hade också en insamling under kvällen till olika saker från Läkarmissionens Webaidshop. Uppe på läktaren hade vi en Tack-station och så hade vi lite info om uppseendeväckande dokumentärer vi sett, samt en anonym bönemur och öppen bönevägg. Ett annat inslag under kvällen var en film från ett par före detta elever från skolan som just nu jobbar på ett barnhem utanför Durban i Sydafrika. De berättade om böneämnen därifrån som vi kunde be för. Kvällen var alltså ett tillfälle att i egen takt få lägga sådant som man har på hjärtat som rör omvärlden i Guds händer.

Att få vara i ett rum där allting handlar om annat än en själv och ens allra närmaste närhet, där fokus ligger på människor och miljö en bit bort, kanske till och med en väldigt lång bit bort, gör att vi bättre ser världen som en enhet. En stor helhet som påverkas av hur alla delar mår och har det.

I boken jag läser nu, Bönens Makt av Ronald Dunn, skriver Dunn att den troendes huvuduppgift är att be och Guds huvuduppgift är att förverkliga våra böner. Så ju mer vi ber, desto mer får Gud att förverkliga. Genom våra böner för omvärlden är det som att vi får plåstra om skadorna som finns.

Foto: Otto Rimås

Jag tänker att bön är ett ofantligt starkt medel att ta till i för var och en av oss när som helst när det används i Jesu namn och enligt hans vilja. Gud vill att vi ber. Om allt. Alltid. “och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.” Joh 14:13-14

/Anna

The Lady

När Aung San Suu Kyi är litet barn dödas hennes pappa i en militärkupp 1947. Han var en av landets ledande frihetskämpar och nationalhjälte. En hemsk militärjunta tar över styret och förtrycker befolkningen. 30 år senare kommer Suu Kyi tillbaka efter att ha levt i England och skaffat familj. 1988 demonstrerar studenterna mot orätvisorna och kaos utbryter. Militären besvarar alla upplopp våldsamt och tusentals dödas.

Vidare i filmen får man följa Aung San Suu Kyis otroliga kamp när blir vald till oppositionsledare och pressar de som styr. Men militärjuntan skyr inga medel de fängslar och dödar hennes medarbetare. Hon lyckas vinna ett val men får inte makten utan blir satt i husarrest i mer än ett decennium. Hemma i England kämpar maken för hennes frihet. Han pratar med myndigheter och lyckas få även få Nobels fredspris åt henne. Tillslut efter att munkar har demonstrerat och nya val har hållits släpps hon fri 2011. Men militären har inte släppt makten.

Det är en väldigt stark och sevärd film/dokumentär.

/Johannes

Onsdagsspånging

Ofta hör man att man måste hjälpa sig själv innan man kan hjälpa andra. Jag undrar dock om det ibland faktiskt inte kan vara så att det är just genom att hjälpa andra man själv blir hjälpt.

”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Gal 6:2

/Jenny

Välkommen till Världen

”Livet är orättvist” är en sak en av mina högstadielärare jämt sa. Då handlade det om orättvisan i att vissa personer inte behöver plugga speciellt hårt för att få bra betyg medan andra spenderar flera timmar med näsan i böcker och anteckningar utan att nå upp till önskat betyg. Faktum är att livet är betydligt mer orättvist än så; det är ett lotteri där en vinst kan vara skillnaden mellan liv och död. I dokumentären Välkommen till världen får vi följa tre gravida kvinnor som trots att de bor på helt olika platser i världen alla har en sak gemensamt – fattigdom.

Dokumentären ger en glimt av en av många saker i världen som är helt åt skogen. I Kambodja lever Neang med sina två barn. Det äldsta, endast 12 år, samlar och säljer skräp för att försörja familjen. Man behöver inte vara speciellt känslig för att något inom en ska gå sönder när en tolvårig pojke säger att han ska fortsätta med detta så att hans lillasyster och hans nya lillasyster inte ska behöva bli som han.

Vidare får man följa Hawa i Sierra Leone som vid 25-års ålder redan har fyra barn och nu väntar ytterligare ett. Hon säger att hon vill ha fler barn eftersom hon är fattig och då kanske något av barnen kan växa upp och bli något stort och försörja familjen. Mer skrämmande är att i landet Sierra Leone med en befolkning av 6 miljoner endast finns 78 barnmorskor och cirka 200 läkare. 

Fattigdomen finns dock betydligt närmare vår egen verklighet än så. I spåren av finanskrisen ökar de ekonomiska klyftorna i USA och mitt i detta kämpar Starr, som utan hem ändå påstår att hon har det bättre än majoriteten av sina släktingar.

Dokumentären frågar tittarna om huruvida det är värre att födas fattig än att dö fattig. Jag vet inte riktigt vad svaret på den frågan är, men sant är att livet är fruktansvärt orättvist då ens livsförutsättningar till stor del styrs av var och i vilken familj man föds.

Ett citat från Shane Claibornes bok Den oemotståndliga revolutionen känns mer aktuellt än någonsin: "Vad är när allt kommer omkring galnast: att en person äger lika mycket pengar som tjugotre länders sammanlagda ekonomi eller att påstå att om vi delade skulle det finnas så det räcker för alla?”

Se dokumentären Välkommen till världen här.

/Jenny

Chokladens bittra bismak

Socker, kakaosmör, emulgeringsmedel, vaniljextrakt… Detta är vad man ser när jag kollar ingredienslistan på chokladkakan. Vad som inte står med är barnarbete, människohandel och ett kontrollsystem som inte fungerar, vilket allt som oftast är situationen där chokladens viktigaste ingrediens - kakao – produceras.

I Chokladens Bittra Bismak följer Miki Mistrati, dansk journalist, upp sin tidigare film The Dark Side of Chocolate, som handlar om exploatering och slavhandel med afrikanska barn inom kakaoindustrin. De stora företagen lovar att förbättringar skett med diverse projekt för att främja lokalbefolkningens rättigheter, men sanningen han möter på plats i Ghana och Elfenbenskusten ter sig annorlunda.

Bild från Chokladens Bittra Bismak

Det de får se är en rad påbörjade men övergivna projekt tex halvfärdiga skolor. De behövde inte ens leta efter problem för vart de än åkte så fanns dem.  Överallt mötte de besvikna lokalinvånare, barnarbetare som inte förstår det lokala språket, produktmärkningar som inte verkar stämma (ex. Rainforest Alliance och UTZ) och inte minst: Stora företag som Nestlé och Mars som faktiskt inte har någon som helst koll på hur saker i deras produktion sköts.

När ska vi konsumenter kunna njuta av en chokladkaka med gott samvete? När ska vi kunna lita på att produktmärkningarna verkligen håller vad de lovar?

Hett tips: Köp Fairtrade! 

/ Jenny & Klara 

Insamling till Cancerfonden

Oktober månad betyder bland mycket annat att Cancerfonden står mer i fokus än vanligt. Nu i helgen hölls en konsert här i Mariannelund för att samla in pengar och vi på skolan blev tillfrågade om vi ville ordna en egen insamling under veckan. Sagt och gjort – frågan togs till elev- och klassråd och tillslut kom vi fram till att verkligen få upp kämparglöden genom att göra insamlingen till en tävling mellan tjejerna och killarna. Problemet kom när vi skulle bestämma vinnarnas pris (inte sjutton kan man väl få ett pris för att man samlat in mest? Det tar ju bort hela grejen med att ge). Lösningen blev att förlorarna fick ett pris i stället, nämligen att själva få ta hand om städningen en vecka.

Foto: Otto Rimås

Man kan lugnt säga att tävlingsinstinkterna kom fram och slutresultatet blev bra mycket mer än vi någonsin drömt om- 14 017:-!

Och så var det det där med tävlingen, tja vi kan väl säga som så att städningen kommer att skötas fläckfritt denna vecka. ;)

/Jenny