”När
jag gav de hungriga mat kallade man mig helgon. När jag frågade
varför människor är hungriga kallade man mig kommunist.” - Dom
Helder Camara (1909-1999, katolsk biskop)
När
vi skulle göra arbeten på gymnasiet fick vi ofta höra att om vi
ville ha höga betyg var ”varför-frågor” en bra grej eftersom
det får en att tänka några steg längre. Av någon skum anledning
verkar dessa frågor ge låga betyg i den verkliga världen. Vi ska
helst bara bry oss så pass mycket att det inte påverkar oss i någon
större grad. Jag säger inte att välgörenhet är dåligt. Det
dåliga är att när man tar steget från välgörenhet till att
verkligen kämpa för rättvisa är man helt plötsligt en
knäppskalle eller rentav ”farlig för samhällsordningen”.
I ett inlägg ner kan ni läsa om att vi gick på utställningen Mod Utan Gränser, som verkligen visar på hur svårt det är att göra gemensam sak med de mest utsatta. Majoriteten av personerna i utställningen hade jag aldrig hört talas om förut; en av personerna kunde inte ens ställa upp med namn. Samtidigt kan jag ibland läsa om hur diverse kändisar skänker enorma summor pengar till olika välgörenhetsprojekt (nej det är inte dåligt att ge av sitt överflöd) men när människor tar välgörenheten till en ny nivå verkar det plötsligt inte lika värt att uppmärksamma längre. Den är för obekväm och kommer för nära inpå. Den sortens välgörenhet, den att leva ut en kärlek som stör samhällsordningen, det är den man kan bli korsfäst för.
I ett inlägg ner kan ni läsa om att vi gick på utställningen Mod Utan Gränser, som verkligen visar på hur svårt det är att göra gemensam sak med de mest utsatta. Majoriteten av personerna i utställningen hade jag aldrig hört talas om förut; en av personerna kunde inte ens ställa upp med namn. Samtidigt kan jag ibland läsa om hur diverse kändisar skänker enorma summor pengar till olika välgörenhetsprojekt (nej det är inte dåligt att ge av sitt överflöd) men när människor tar välgörenheten till en ny nivå verkar det plötsligt inte lika värt att uppmärksamma längre. Den är för obekväm och kommer för nära inpå. Den sortens välgörenhet, den att leva ut en kärlek som stör samhällsordningen, det är den man kan bli korsfäst för.
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar