Shalom-show 2013

Idag gjorde Bibel-Omvärld en Shalom-show i klassen. Den gick ut på att på olika sätt illustrera shalom för varandra, för att ge begreppet personlig färg och form. Med det avslutade klassen sin vandring genom Bibeln på temat Guds rike – fred – rättvisa – barmhärtighet.

Anna liknade shalom vid en maskros och visade fina naturbilder.

Peter berättade att han känner stor shalom i naturen och visade också ett bildspel.

Rebecka visade hur shalom har med glädje att göra genom att visa porträtt på glada vänner.

Andreas läste en dikt han har skrivit på temat shalom.
Sprid shalom i allt du gör, 
tills den dagen då du dör! 
Missa inte ett enda tillfälle, 
då kommer världen sannerligen bli ett bättre ställe. 
Shalom är vår längtan, shalom är vårt hopp, 
låt det genomsyra oss från tå till topp.
(Ur dikten "Shalom")

Jenny visade sin nygjorda väggdekoration ”Kottar” eftersom hon tycker att de visar på shalom.

Klara påminde oss om att shalom är Guds uppdrag till oss och visade tänkvärda bilder hon också.

Johannes berättade som sina intryck från båten Shalom.

Rebecka tycker att shalom ger henne ett lugn inombords och visade också fina bilder till musik.

 Olivia läste sin femradings-dikt Shalom.

Cecilia sjöng en nyskriven sång med sin gitarr på temat shalom.

 

 

/Otto Rimås

Foto: Otto Rimås

Varför finns det fattigdom?

"In a country well governed, poverty is something to be ashamed of. In a country badly governed, wealth is something to be ashamed of." (Confucius)

När man sitter framför TV:n och ser fattigdom och lidande är det lätt att bara zappa vidare för att slippa ta in allt det hemska, men filmen Vi fattiga (från serien Why Poverty) utmanar tittarna att verkligen tänka till över varför det finns fattigdom i världen. I form av en tecknad dröm målar den upp fattigdomens historia. Berättelsen tar upp en lång rad olika saker, men det som kanske främst lyfts fram som den största boven i dramat när det gäller varför det är så stora klyftor mellan Europa och Afrika/Sydamerika är koloniseringen, när européer kom och gjorde lokalbefolkningens valuta värdelös, med våld tog över deras länder och gjorde dem till slavar. Koloniländerna är i dag fria nationer och på senare år har fattigdomen generellt minskat (andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom är nu nere i 15-20%, jämfört med 90% år 1800), men det finns alldeles för många som lider brist fortfarande.

Vad kan vi då göra för att förändra situationen idag? Det ger oss filmen inget klart svar på, men det är väl värt att grubbla vidare över. Det finns skilda åsikter och många förslag. Inget av dem löser gåtan helt. Vissa förespråkar total skuldavskrivning, men det finns det risk att det missbrukas, så jag tänker snarare att man hellre borde lätta på räntebördan. Andra talar bara om bistånd och det är förstås bra och i många fall nödvändigt, men som det gamla talesättet säger "ge en man en fisk och han är mätt för en dag, lär honom fiska och han är mätt för livet" - i vissa fall "finns det ingen fisk att fiska" och då behövs välgörenhet för att människorna ska överleva, men är det möjligt tror jag att alla vinner i längden på att vi, istället för att enbart dela ut mat till behövande, hjälper folk att ta sig ur fattigdomen genom exempelvis mikrolån. Somliga ser globaliseringen som nyckeln till allt ont, men personligen tror jag inte att lösningen ligger i att återgå till att varje land sköter sitt. Globalisering i sig självt är inget ont, utan allt handlar om vad vi gör med den. Frihet under ansvar - vi handlar och interagerar med varandra, men får aldrig låta girigheten stå över alla människors rätt till drägliga livsvillkor.

Det här var några tankar jag hade, men de ger inte hela svaret. Vad tror du själv? Hur kan vi bäst möta fattiga människors behov och tillsammans göra världen till en bättre plats? Vad skulle du själv kunna göra?

/Cecilia

Klasskväll

Varje termin har de olika klasserna hand om varsin klasskväll för de andra eleverna och i onsdags var det BibelOmvärlds tur. Inte helt otippat bestämde vi oss, efter en inte allt för lång överläggning, om ett omvärldstema; så varje hus blev tilldelad en världsdel att klä ut sig till och några timmars planering, runt 400 bakade kakor och en halv eftermiddags fix senare droppade en huskropp i taget in i aulan där det vankades fotografering.

   BibelOmvärld -Andreas minuterna innan insläpp...                Foto: Rebecka Häll

Tillslut gjorde även
Andreas entré.
Foto: Rebecka Häll

Andakt                                         Foto: Rebecka Häll

Tillslut blev det i alla fall en kväll full av skoj och skratt med lekar, fika, tävlingar och uppträdanden. Det var en minst sagt nöjd klass som några timmar efter insläpp lunkade iväg mot sina rum för att äntligen få sova. Tyvärr verkade det inte ha blivit mycket av den varan med tanke på den sömniga stämningen på torsdagen.

Rebecka & Jenny

Fairtradeambassadörer

Förra veckan gick vi en tvådagars utbildning för att få bli Fairtradeambassadörer. Lijleholmens folkhögskola var på besök och det var Samuel Ånfors från Fairtrade som höll i utbildningen.

Det var två intensiva dagar med mycket information och intressanta övningar.

Han började med att ge oss lite perspektiv om omvärlden. Det var inte så många som visste att det finns fler fattiga i Indien än i hela Afrika eller att så många som 90% av befolkningen har tillgång till rent vatten. Sen pratade han om historian bakom Fairtrade och varför det finns idag. Han hade många korta intressanta filmer att visa. Det var odlare och arbetare som berättade om vad fairtrade hade betytt för dem. Om du köper en vara som är fairtrademärkt vet man att arbetaren har haft en mänsklig lön och att kooperativet får bidrag som de måste investera i något bra. Exempelvis nya sjukhus eller skolor.

Andra dagen pratade Samuel om hur vi kan engagera oss som ambassadörer. Vi kan anordna events, ställa oss i affärer och servera bananer och svara på frågor m.m Vi lärde oss hur vi kan besvara kritik och fördelarna med Fairtrade jämfört med andra märken.

Alla verkade mycket nöjda med kursen. Vi tackar Samuel och Liljeholmen för två bra dagar.

www.fairtrade.se

/Johannes

Bort med trösklarna!

För en dryg vecka sedan åkte hela klassen iväg till Kungsporten i Huskvarna för studiebesök och gympapass. En tanke har verkligen satt sig hos mig efter det besöket; att gudstjänsterna borde vara mer på de ungas och de nyfrälstas villkor än på de gamla veteranernas, att ju större gudstjänstvana man har ju mindre viktigt borde det vara att höra sin favoritpsalm varje söndag, att ju längre man kommit i sin Gudsrelation ju mer borde man inse att Gud inte hör vissa sånger bättre eller tycker mer om ett visst uttryckssätt. Ofta är vi väldigt fokuserade på att ha allt på vårt sätt och på så sätt bli betjänade när vi istället borde fokusera på att åtminstone vid gudstjänsterna lägga våra egon åt sidan för att själva betjäna. Jag önskar att församlingen fick vara en plats med riktigt låga trösklar. En plats som är långt ifrån obekväm att komma till som utomstående, men samtidigt en plats som tillåter en att växa i sin relation med Gud. Där tror jag verkligen att församlingen Kungsporten kan vara en god förebild för oss som kanske inte har kommit riktigt lika långt på det planet.

Läs mer om Kungsporten här 

/Jenny

Reportaget om oljan som blev en kamp för bläcket

De två frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson tog sig den 28 juni 2011 illegalt över gränsen mellan Solmalia och Etiopien för att ta reda på sanningen om oljebolagens roll i den konfliktfyllda provinsen Ogaden. Fem dagar senare blev de gripna av etiopisk militär och en 14 månaders omskakande fängelsetid tog sin början.

”Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott”, skriver författarna i baksidestexten.  ”Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring förvandlades till en historia om bläck.”

I september 2012 blev Martin och Johan frigivna efter en lång och in i det sista oviss process och nu i september 2013 kom deras reportagebok ”438 DAGAR” ut, en bok som har undertiteln ”Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar”.

På 360 fängslande och mycket välskrivna sidor förmedlar de två journalisterna sin dramatiska och skakande berättelse. Den växlar smidigt och smart mellan flera fascinerande nivåer och har en nerv som bär genom precis hela reportaget, från första sidan till sista.

Boken handlar om politik och pengar, om det svarta guldets makt att samtidigt skapa rikedom och misär, om den cyniska och förnedrande behandlingen av de människor som bor där oljan ska utvinnas och därför måste bort från området med övergrepp och stora lidanden som följd.

Den handlar om de omänskliga förhållanden som råder i etiopiska fängelser och de ofattbara kränkningar av mänskliga rättigheter som en diktatorisk statsapparat regelmässigt och i stor omfattning tar sig rätten att utöva på de personer som av olika anledningar har satts i fängelse.

Den handlar om författarnas egen personliga resa att drastiskt och våldsamt förflyttas från frihet till fångenskap, från välordnat liv till kaos, från att vara rättighetskämpar för andra till att själva vara offer för rättsröta, juridiskt godtycke och storpolitiskt spel.

Och boken handlar framför allt om att till varje pris försvara och stå upp för mänskliga fri- och rättigheter, särskilt då press- och yttrandefrihet. ”Vi som journalister kan aldrig vara tysta om kollegor grips”, säger Martin Schibbye nu efteråt i ett panelsamtal om ”438 DAGAR” på Bok&Biblioteksmässan i Göteborg den 28/9.

”Det principiellt journalistiska i boken”, fortsätter han, ”är att vi inte kan nöja oss med den utrikesjournalistik som bara citerar ena sidan”. Försvaret för det fria ordet och journalisters rätt att rapportera även från stängda zoner har en oerhörd tyngd i boken.

”Vi har fått möjlighet att under 14 månader dela livsvillkoren med några av världens mest utsatta människor och vittna om det”, säger Martin Schibbye i panelsamtalet. ”Det bär både på en möjlighet och ett ansvar.”

”438 DAGAR” tar det ansvaret. Den är stark, engagerande och mycket angelägen. Jag har läst den med stor behållning och lade den ifrån mig både med tacksamhet till Schibbye & Persson för att de har skrivit den och med en förnyad övertygelse att kampen för mänskliga rättigheter måste fortsätta på alla tänkbara fronter.

”Vi har skrivit oss fria”, säger Martin Schibbye om de senaste tolv månadernas bearbetning av allt de varit med om. Hur underligt det än kan låta, lyckas de att i denna sin egen skrivandets frihetsprocess ta sina läsare med in i fångenskapen för några snabbt flyende lästimmar. Det är omskakande. Det känns som att tiden står still. Eller som att den aldrig tar slut.

Budskapet är kristallklart: Ordet har makt. Därför finns det hopp. Det visar denna berättelse om journalistikens villkor och vikt med osedvanlig kraft.

/Otto Rimås

Ytterligare tips: 

Lyssna gärna också på Jessica Gedins intervju med Martin Schibbye i SVT:s Babel den 8/9 2013. 

Läs gärna artikeln "Först nu känns det som att vi är fria" i DN 13/9 2013.
Köp boken, exempelvis här.

Foto: Otto Rimås

China Blue

”De som inte jobbar hårt idag, får jobba hårt imorgon med att söka nytt jobb”

Dokumentären ”China blue” som skildrar Kinas jeansindustri upplyser oss om hur hemskt arbetarna har det för att ge oss ett par billiga jeans i affären. Den 1 timme långa dokumentären visade hur barn och kvinnor får jobba under fruktansvärda omständigheter på fabriker i städerna. 130 miljoner kineser flyttar från landsbygden till städerna för att kunna jobba på fabrikerna i takt med den globaliserade ekonomin.

Vi fick följa en tjej och hennes arbete på en jeansfabrik i Kina. Hon fick lämna sin familj som bodde ute på landsbygden för att kunna tjäna ihop pengar till familjen. På jeansfabriken får arbetarna jobba 7 dagar i veckan och får ibland bara sova 2 timmar per natt. Ledighet var inte att tala om.

Dokumentären visar hur de jobbar under stor press och blir de sjuka byts de snabbt ut och förlorar sitt jobb. Lönerna som de anställda får är extremt låg och ofta kommer lönen försent eller inte alls. Här finns inga rättigheter, inga minimilöner eller moral överhuvudtaget.

Anledningen till denna misär är att vi i västvärlden vill ha billiga jeans och att cheferna på jeansfabrikerna därför måste pressa arbetarna allt mer.

Dokumentären visar också ett annat perspektiv, nämligen mannen som har hand om fabriken och förhandlar med köparna om deras beställningar. Det var svårt att få en rättvis bild av denna man tycker jag. I första hand verkar han orättvis, omoralisk och lät sina anställda leva under hemska förhållanden. Han följde inga utav landets lagar när det gällde hans anställdas rättigheter, trots att han själv varit polis. Samtidigt märker man hur extremt pressad marknaden är. Konkurrensen är väldigt stor och priserna pressas hela tiden. För att fabrikerna ska kunna konkurrera på marknaden överhuvudtaget så måste dem gå med på lägre priser på jeansen vilket i sin tur leder till att fabrikerna drar ner de anställdas löner och villkoren försämras för dem. Fabrikens ekonomi och arbetarnas villkor går inte hand i hand. Fabriker som väljer att ha minimilöner och låter sina arbetare få sina raster och tillräckligt med sömn, dem fabrikerna har ingen chans på marknaden. Vi konsumenter vill ha så billiga jeans som möjligt och med bra kvalité och då ökar vi efterfrågan på dessa jeans. Men vi tänker inte på de arbetarna som är längst ner i kedjan och som påverkas av detta. Det blir som en ond cirkel där de fabriker som ger lägst löner till sina anställda får mest ordar och kunder. 

Jag blev chockad när jag såg den här dokumentären och fick se hur dåligt de anställda på fabriken har det. Jag blir inspirerad till att ta reda på hur jag kan skapa efterfrågan på jeans som görs under rätt omständigheter. Istället för att betala 1500 kr för ett par Replay-jeans där du bara betalar för märket så kan man lägga dem pengarna på ett par jeans som gjorts under schysta förhållanden. Hur ska vi kunna sätta stopp för detta fruktansvärda? Det finns såklart saker som går att göras åt saken. Som konsument kan man köpa jeans och andra kläder från märken som försäkrar att de är gjorda i bra arbetsmiljöer för arbetarna. Man kan också påverka affärer genom att öka efterfrågan av bra kläder. Affärer och företag har stor makt när de gäller vilka leverantörer de väljer. Men för att få en affär eller ett företag att vilja lägga tid på detta så måste vi konsumenter ligga på och visa varför det är så viktigt. Därför är en sådan här dokumentär bra för att inspirera konsumenterna till att försöka sätta stopp för detta.

/Olivia Wallengren