Byt till eko

I en kommentar fick vi en länk till den här schyssta videon där Anders och Måns på uppdrag av Naturskyddsföreningen reder ut begreppen oekologiskt och ekologiskt, apropå hur bananas det är med besprutade bananer. Heja! 

/Jenny

Vilka är farligast - kristna eller ateister?

Många lever i tron att kristendom och religion i allmänhet är den främsta källan till krig genom historien och orsaken till flest människors onaturliga död i förtid. Detta stämmer inte alls. Robin Schumacher har på Christian Apologetics & Research Ministry publicerat en intressant sammanställning av hur många människoliv som gått till spillo i krig och diktaturförtyck under olika regimer och kan konstatera att religiösa krig bara står för 7% och fyra av dessa är islamiska. Alla övriga religioner, inklusive kristendomen, står sammanlagt för 3%. Detta medan ateistiska diktatorer som Josef Stalin, Mao Zedong m.fl. tagit livet av många miljoner vardera. Det här rättfärdigar förstås inte de felsteg som gjorts av människor som kallat sig kristna, men kristofober borde ändå få något att tänka på - vilket är egentligen farligast: kristendomen eller ateismen?

//Cecilia

När saker och ting går Bananas

Ett stort, stort företag som tänker att de anställda är små, små arbetare. Där har vi Dole Food Company. Dokumentärfilmen Bananas!* visar hur lite det går att bry sig om att människor som man har arbetsgivaransvar för har farliga arbetsförhållanden. Det är häpnadsväckande och fruktansvärt.

Advokaten Juan Dominguez, själv latinamerikan, tar på sig att stå upp för fruktarbetarna som jobbade för nuvarande Dole Food Company i Nicaragua på 70-talet och utsattes för det giftiga bekämpningsmedlet DBCP. Arbetarna vill stämma Dole och kräva dem på skadestånd för att företaget valde att fortsätta använda giftet till sina bananplantager trots att det förbjöds i USA . Detta gjorde att arbetarna drabbades av bl a sterilitet. Filmen dokumenterar rättsprocessen och vi får möta några av arbetarna och deras familjer. Mest får vi följa Juan i hans arbete att fälla Dole. Han liknar sin advokatfirma vid David och Dole vid Goliat. Och det är ungefär så det är. Det är den största rättsprocessen i sitt slag.

Frågor kring människovärde, storhetsvansinne, likgiltighet, oansvar, miljöförstöring och trovärdigt engagemang väcktes efter att vi sett filmen.

Kuriosa: I extramaterialet berättar regissören Fredrik Gertten om ett sammanträde med Doles ägare, David H. Murdock, född 1923. David har som passion att försöka leva till den höga åldern av 120 år och är vegetarian och frukterian. Fredrik kunde inte motstå att där och då vid sammanträdet påpeka att Davids anställda på bananplantagerna knappt blir över femtio år. Davids svar på det är okänt. Det är också okänt om David äter sina egna giftbesprutna bananer.

Tack gode Gud för Fair Trade-bananer. Och för bojkott av Dole-bananer.

//Anna

Enkelt, men inte lätt

Hej käraste kristna syskon, nu vill jag vända mig speciellt till er (ni andra får gärna stanna kvar ni också). Visst är det så att hela världen tillhör Gud; vi kan dra landgränser och till och med flytta dem genom överenskommelser eller krig. Vi kan köpa mark och i viss mån hindra andra från att vara där. Vi kan dra en linje i ett dubbelrum och säga ”Den här sidan är min och den där sidan är din”. Vi kan göra så mycket, men inga land- eller tomtgränser kommer att ändra på det faktum att det är Gud som har den absoluta äganderätten till allt, eftersom det är han som har skapat allt. Tror vi sedan att Gud är vår Fader erkänner vi samtidigt all världens befolkning som våra syskon. Då kommer min fråga: Varför ser vi det inte som vårt ansvar att ta hand om våra egna syskon? Vi ser utländska tiggare på gatan, men tycker att ansvaret ligger på deras ursprungsländer. Den absoluta utopin vore ju förstås att alla länder verkligen skulle ta hand om sin egen befolkning, men att fullkomligt strunta i våra syskon som har det svårt på grund av brister i ursprungslandet går stick i stäv med inte bara vår tro utan också mycket av det arbete vi bedriver. Vi skickar gärna pengar till människor som har det svårt i sina egna länder, men när de kommer hit vänder vi ryggen åt dem. Det är som om det blir för svårt att älska någon som kommer för nära inpå, när någon kommer så nära att det inte går att glömma ens för ett tag. Moder Teresa har sagt ”Att följa Jesus är enkelt, men inte lätt. Älska till det gör ont, och älska sedan ännu mer”. Tyvärr verkar vi bara tillåta oss själva att älska tills det känns gott inombords eller tills plånboken känns lite lättare, men vi är inte kallade att älska lite lagom utan att till och med älska våra fiender, göra gott mot de som hatar oss, välsigna de som förbannar oss och be för de som skymfar oss (luk 6:27-28). Är det för svårt, be Gud om hjälp.

/Jenny

Catfish

I förra veckan tittade klassen på dokumentärfilmen Catfish, vilken handlade om lögner i samband med nätkontakter. Den tog även upp vad som kan hända då en lögn utvecklar sig till oräkneligt många lögner att man till slut börjar tro att de är sanna medan de sårar någon annan.

  Internet som kommunikationsmedel är både ett smidigt och praktiskt sätt att kommunicera med människor över hela världen. En av de främsta fördelarna med internet som kommunikationsmedel är att det sparar tid då man kan nå människor snabbt och effektivt.

  Trots alla fördelar med internet finns det däremot många nackdelar också. Tanken att man aldrig till 100 % kan veta vem man kommunicerar med, vem som sitter framför den andra skärmen är något som inte många funderar över. De flesta tar för givet att den man tror sig kommunicera med också är den som befinner sig framför den andra datorn. Denna ovisshet kan utnyttjas då folk identifierar sig som någon annan och låter andra tro på den påhittade karaktären, vilket upprör och sårar människorna i fråga.

  Det var detta som hände Nev, huvudkaraktären i dokumentärfilmen. Han skickades mail och tavlor bland annat från en åttaåring tjej i Michigan vid namn Abby. Tavlorna föreställde porträtt av människor i det vardagliga livet och var egentligen en aning för avancerade för en åttaåring att måla. Däremot ifrågasatte aldrig Nev detta faktum eller någon annan information som familjen givit honom.  

  Under åtta månader lär Nev ”känna” en hel familj vars information till slut faller då Nev och hans vänner börjar kolla upp dem. Familjen visar sig inte vara den familj de utgett sig för, vilket sårar Nev då han fattat tycke för Abbys storasyster Megan.  

 

  Vad är det som får människor att ljuga för varandra över internet? I detta fall visade det sig att mamman Angela gett hela sitt liv åt att ta hand om sin mans två handikappade söner, vilka är helt beroende av henne. Dessutom hade hon lagt sina egna drömmar åt sidan för att göra plats åt familjen. Angela var med andra ord en mycket omtänksam person med ett stort hjärta även om hon funderade över det liv hon kunde ha levt om hon inte lagt drömmarna på hyllan. Det jag tror händer med en människa som tränger undan sina drömmar och slutar drömma, är att denna vill hitta något annat att fylla tomrummet i hjärtat med. Människor som inte är tillfreds med sin tillvaro fantiserar gärna och låter ibland fantasin bli tillräckligt stark att den till slut känns verklig. Nätet bidrar till att göra fantasin ännu mer verklig då det inte finns någon som med en gång kan lista ut vad sanningen är.

  Sedan tror jag också det kan ha att göra med att man vill ha bekräftelse från omvärlden att man existerar, vilket man kan få genom nätet eftersom kontaktnätet är väldigt utbrett. Däremot tror inte jag att en lögn kan fylla varken tomrummet efter drömmar eller bekräftelse. En fantasi eller en påhittat tillvaro kommer alltid inför sanningen att vara just det, påhittad. 

//Rebecca C 

Ta ansvar, Boliden!

1985 dumpade gruvbolaget Boliden 20 000 ton giftigt gruvslam i norra Chile. Slammet innehåller minst 17% arsenik och dessutom höga halter av andra toxiska ämnen som bly och kvicksilver. Det chilenska bolaget Promel som skulle hantera avfallet på ett säkert sätt visade sig vara helt oförmöget att göra det och valde istället att helt enkelt lägga slammet i en stor hög i den lilla fattiga byn Polygono utanför staden Arica.

Slammet torkade och har nu i 29 år yrt som torrt och giftigt damm bland barn som leker och bybor som rör sig i området. Följderna har blivit katastrofala för hundratals personer med cancer, missbildningar, missfall och andra allvarliga hälsoproblem.

”Det är gruvföretaget Bolidens avfall som har gjort barnen sjuka”, säger filmaren Andréas Rocksén i den prisbelönta filmen "Blybarnen"  från 2009. ”Det kommer från smältverket Rönnskär. Men varför ligger det där?”.

DN:s framsida den 13/9

Nu stämmer 707 personer från staden Arica Boliden på 90 miljoner kronor. Giftskandalen från 1985 lever med andra ord i högsta grad. Det kan man tyvärr inte säga om de stora förlorarna i denna långdragna och bedrövliga historia, barnen och de fattiga byborna.

Dagens Nyheter rapporterar idag, den 16/9, utförligt om den nya utvecklingen av fallet och ger en informativ bakgrund till hela historien.

Det är skrämmande läsning som väcker många frågor om ansvar och moral. Men Bolidens svar genom informationschefen är nedstämande: ”Ansvaret är inte vårt”.

"Ett bolag som idag vill vara trovärdigt och arbetar för hållbarhet borde också vara intresserat av att rensa upp sin gamla smutsiga byk", sa Göran Starkebo, advokat för byborna, i SVT:s Rapport i ett inslag om ärendet ikväll. Det är bara att hålla med.

Kom igen nu Boliden, visa storhet, kurage och moral! Sök inte den lägstanivå som avtal och lagrum möjligen kan öppna för. Glid inte på ansvaret. Det vore oanständigt att tillåta också en moralens förgiftningsskandal ovanpå allt annat. Gör allt som står i er makt att rätta till det som gick så fel, även om det har gått lång, lång tid. Överträffa er själva, ta mer ansvar än vad ni kan komma att tvingas till. Bidra istället  till upprättelse för de drabbade på alla sätt ni kan.

Annons på sid 7 i DN den 13/9

Som genom en osannolik tillfällighet ger Frälsningsarmén, naturligtvis helt ovetande, en uppfordrande aspekt på skandalen på uppslaget före i dagens DN genom sin helsidesannons ”Nu tar vi ner Gud på jorden”.

”Vare sig du har en tro eller inte, så håll med om att det behövs lite mer kärlek här på jorden”, skriver de i annonsen. ”Barn blir hemlösa. Gamla och sjuka lämnas ensamma… Samtidigt står etablissemanget ofta bara och tittar på. Visst, det pratas väldigt mycket, men man skulle vilja se fler konkreta åtgärder. Vi i Frälsningsarmén uttrycker vår tro genom handlingarna… vi tror ju att Guds kärlek är med oss hela tiden. Det gäller bara att ta emot den här nere på jorden. Särskilt när det råder brist på den varan.”

Boliden, gör som Frälsningsarmén. Ta ner Gud på jorden.

I Polygono i Chile.

/Otto Rimås

Uppföljning 17/9: Idag följer DN upp med fler angelägna artiklar om giftskandalen, både på nyhetsplats och på DN Debatt.

Foto: Otto Rimås

Mindre kött åt folket!

För en tid sedan röstade min hemkommun igenom förslaget att införa köttfria måndagar på alla kommunala skolor (vill du veta mer om satsningen Köttfri Måndag klicka här). En undersökning på kommunens hemsida visade att:

• 415 personer tyckte att förslaget var kanonbra.
• 363 personer tyckte att tanken var god, men att eleverna borde få bestämma själva om de ville äta vegetariskt eller inte.
• 156 personer tyckte att förslaget var fruktansvärt.

Tyvärr fanns inget forum för att utveckla sitt svar (personligen är jag väldigt nyfiken på hur de 363 personer som tyckte att barnen själva skulle få välja huruvida de ville äta vegetariskt eller inte resonerade, jag menar de får ju aldrig välja mat annars och 100% vegetariska pannkakor är ju alltid superpoppis) men i allmänhet brukar de negativa rösterna för vegetarisk mat lyfta fram sådant som att man inte blir mätt, man får inte tillräckligt med proteiner, det är inte gott etc. etc. Jag har inga vetenskapliga bevis eller något sånt men jag tror att män generellt sätt är mer skeptiska till vegetarisk mat än kvinnor. Kanske är det för att kött är typiskt ”manligt” och att man ”inte kan” bygga muskler utan det. Ha ha tji fick ni. http://metronews.ca/news/toronto/789154/vegan-strongman-shoulders-550-kg-unofficially-breaks-world-record/ Här har vi bara världens starkaste man som inte ätit en köttbit på 7 år. Nej jag försöker inte få er alla att bli veganer (det verkar oerhört knökigt och köttbullar är ju för gott) men om den här killen kan klara detta borde nog alla klara av en köttfri dag i veckan.

Är du inte helt övertygad om att införa en köttfri dag? Här kommer lite fakta som förhoppningsvis kommer ändra på det.

• 1kg nötkött motsvarar 25 mils bilåkning räknat i utsläpp av växthusgaser.
• 79,5% av skogsskövlingen i brasilianska Amazonas kommer från boskapshållningen.
• Den ökade köttkonsumtionen gör att mer spannmål används som djurfoder istället för mat, spannmålspriserna ökar och gör att människor som redan har svårt att få mat så de klarar sig får det ännu svårare.
• 67% av de djur som blir mat föds upp industriellt i stora fabriker. Det innebär ofta stort lidande för djuren.
  
  

  

  Det som ser ut som svensk ängsmark är i själva verket en del
  av brasilianska Amazonas skövlat för boskapsuppfödsel.
  Foto: Jenny Forsell

För övrigt innebär ett vegetariskt mål inte en tallrik fylld med bara isbergssallad...

/Jenny